- Project Runeberg -  Tiden / Femte årgången. 1913 /
177

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wagner kunde i själva verket ej
.giva sin kärleks livstro oeh livslängtan
något annat uttryck än detta. En
kristen himmel med personlig tillvaro,
tänkt såvitt möjligt på jordiskt sätt,
kunde ej hans tanke finna möjlig. Ej
heller kunde han låta Tristan och
Isolde i den enda erfarna tillvaron, den
jordiska, förverkliga sin kärleks
livs-begär. Deras kärlek begärde en
helhet, som var rakt motsatt den jordiska
tillvarons splittring. Den begärde oek
en frihet, som väl kunde spränga
lagens och sedens yttre band men till
sist stötte mot en mur, som var
oöver-vinnerlig: den germanska sedligheten.
Denna förstörde redan iValkyrian
Siegmunds och Sieglindes
kärleksfröjd; Sieglinde känner orenhetens
.skam, ehuruväl icke för att hon brutit
sitt äktenskap, men därför att hon i
äktenskapet tillhört en man utan
kärlek. I Tristan och Isolde åter
måste de älskande dö, ty Tristan har
svikit sitt ord till kungen, sin vän.
-Just den germanska a delsmänniska
Pe-terson-Berger så ståtligt skildrat
mottager ej livets lycka på det villkoret.
Alltså måste livet sökas hinsides, i ett
hinsides förenligt med Wagners
filosofi.

Med fullkomlig rätt säger
Peterson-Berger det mest härskande draget i
Wagners själslynne vara kärleken,
könskärlekens mest omfattande lidelse.
Men det bör framhävas, att av denna
personliga läggning framväxte en
filosofisk livssyn, där världen ordnades
kring kärleken som medelpunkt. Detta
är emellertid ej något individuellt för
Wagner. Det är helt naturligt att
mänskligheten under en andlig kris,
som synes borttaga den religiösa
lidelsens personliga föremål, i stället söker
ersättning i den på en gång starkaste
och mest osjälviska av de jordiska
lidelserna. Från denna utgångspunkt
måste samhällslivet få nytt ljus, dess
grundtanke måste ombytas från tvång
till frihet. Att som Wagner komma
till samhällstänkandet enbart på den
individuella kärlekens väg är säkert
för en konstnär den mest närliggande

vägen, liksom den faktiskt är den
oftast vandrade.

En sådan kärleksfilosofi är allt
annat än fientlig mot jordlivet, den
förhärligar tvärtom detta mer än den
religiösa åskådningen. Den genomförda
livstro Ellen Ivey sökt sätta i system
är hos Wagner konstnärligt
förverkligad.

*



När man kallat Wagner livsfientlig,
har man naturligtvis alltid åberopat
Nietzsche och med honom satt Bizets
Carmen som livsfriskhetens
sinnebild. Var det en tillfällighet att
kraftfilosofen, som fann Wagner
livsför-störande, kort efter slocknade i
neu-rasthenisk sinnessjukdom, så är det
dock icke tillfälligt, att Carmens
livsduktiga, folk, som med förakt
förkastade det- tyska grubblet oeh
världsföraktet i och med Tannhäuser
år 1861, tio år efter såg samma
världs-frånvända grubbelfolk åter komma till
Paris, stött på ett bevismedel, vilket ej
ens fransmännen hade livskraft nog att
vederlägga — bajonetterna. F. n. är
Carmens, livskraftens folk statt i
långsam vandring mot rassjälvmord,
medan den tyska nationen mest bland
alla jämförliga kulturfolk lider av
samma fel, som präglade Wagner
själv: övermått av livskraft. Hans
bullrande hornmusik har blivit dess
nu-tidslivs symbol, hans anstrykning av
pedanteri har av dess lärde utvecklats
med alla den moderna teknikens
hjälpmedel. Men musikspetsborgarna —
vilkas höjdpunkt alltid återfinnes hos
av grevlig nåd omstrålade recensenter

— glömma att den tankekraft, som
finns bakom pedanteriet, den är
endast möjlig hos ett folk med ljus
livs-vilja. Än vidare: den kraft att ena
och sammanhålla, som gav segern åt
Bismarcks statskonst och Moltkes

Tiden n:r 6, 1913.

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1913/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free