Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
king. Men sakernas naturliga gäng
kunde icke hejdas. Peking-regeringen
måste ge efter delvis, och den 8 maj
1911 förvandlades Stora rådet till ett
modernt ministerråd. Samma väg som
i Ryssland. Man började i toppen.
Detta i Nordkina. I Sydkina med
Kanton och Hupé som resningens
centrer hade det jäst ända sedan år 1900
— tiden för boxareupproret och
stormakternas därpå följande
Pekingexpe-dition. Av en av Sunvatsens
anhängare mördades i april 1911 en
tartar-general. Den kinesiska revolutionen
har således även sitt attentat-märke.
Ehuru den långtifrån avsåg en s
å-d a n verkan, väckte
Pekingexpeditio-nen de livliga, mer känsliga
sydkinesi-ska folkelementen. En verkan analog
med den effekt-, som
koalitionsmakter-nas hot mot och invasion i Frankrike
på 1790-talet framkallade. Ej heller
saknas i den kinesiska
revolutionsbil-den den ”schneidige” ministern.
Kommunikationsministern Cheng-Kung-Pao — januari 1911 — tog upp lån till
höger och vänster: bl. a. 25 milj. fr.
av en japansk bank och 250 milj. fr.
— april samma år — av Tyskland,
Förenta staterna, Frankrike och
England; i maj utfärdades ett dekret om
järnvägarnas förstatligande. Det är
järnvägsanläggningarna, som förmedla
det europeisk-amerikanska kapitalets
invasion i det kinesiska samhället. Här
är alltså det moderna ekonomiska
komplementet till den politiska
omgestaltningen. Mot konstitutionalism
och parlamentarism svara kapitalets
landvinningar. Men detta kapital
hämtas utifrån och bringar i fara det
nationella oberoendet. Det var ett stort
och farligt språng att i ett slag öka
Kinas utländska skuld med 450 milj.
fr. och det måste framkalla en häftig
opposition. Man var nämligen nog
vaken att genast skönja faran för
främmande finans kontroll.
Bägaren rann över, det regnade protester
från alla håll. Slutligen måste
Peking-regeringen olfra Cheng.
Revolutionens förebud var revolten
i Szetschuen 24 aug 1911. Denna
provins vägrade lyda order från Peking
i fråga om järnvägens framdragande
till Ilankow. Upproret flammade upp
längs Jangtsekiang (Blå floden). Det
vore nu att misstyda revoltens
karaktär, om man i den ville inlägga ett
drag av fientlig stämning mot-
järn-vägskommunikationerna, mot
överhuvudtaget främmande medel till kultur
och blomstring, då det ju är
uppenbart, att man endast fruktade, att
Pe-kingregeringen i sin svaghet och
dynastin i sin självupphållelsekamp mot
inre fiender skulle koncession för
koncession sälja landet åt
främlingarna. En sådan reaktion kan ej
benämnas ”reaktionär” — den ligger i
framstegets tecken, försåvitt den, utan att
spjärna emot nya kulturmedels
användning, dock vill bevara det n
a-tionella samhällets kontroll
över utifrån tillströmmande kapitals
användning eller — i bästa fall med
landets egna tillgångar skapa det nya
och nödvändiga. Hatet mot
mandschu-regimen var emellertid så starkt, att
även en av regeringen utsänd
refor-mist, som hade i uppdrag att
underhandla, mördades. En general, som
kort därpå sändes till dessa trakter,
hindrades att passera Outchang —
upprorets härd.
Om framsteg och klarnad
uppfattning sedan boxareupprorets dagar
vittnar nu vidare, att en
mandschu-vicekungs infama försök att vända
folkvreden mot främlingarna ■— d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
