Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När den tyska regeringen kom med sit t
miltärförslag sökte hela den chauvinistiska,
arbetarefientliga pressen åstadkomma panik.
Och den ryckte regeringen med sig.
Förslaget om den treåriga värnplikten framlades.
Sedan 1905 hade generalstaben så sakta
börjat förstöra allt vad som vanns med
lagen om den 2-åriga tjänstetiden. Sedan
den tiden hade de reaktionära av alla
schatteringar ock sökt bevisa, att man
måste återgå till de tre åren, alltså till
yrkesarmén. Tills nu hade ingen trott, att
dessa strävanden någonsin skulle få resultat.
Först efter Tysklands oväntade beslut och
den skickligt utbredda oron i Frankrike
kun-•de de franska reaktionärerna börja anse sina
förehavanden möjliga att realisera.
Utan det socialistiska partiet, utan
arbetareklassen, som än en gång genom att
genast resa ett förbittrat motstånd i
verkligheten räddat republiken, hade strecket lyckats
■och regeringen haft förslaget under tak
sedan före påskferierna.
Men den socialistiska fraktionen visade
.genast genom en kraftig demonstration, att
de reaktionäras anslag ej skulle lyckas så
lätt. Samtidigt höjde arbetareklassen, som
mer än någon annan klass drabbas av den
tunga blodsskatten, sin protest däremot på
möten och på gatan.
Många radikaler, som hade blivit sina
principer trogna, frågade sig bekymrat, om
det icke funnes andra medel att tillförsäkra
landet försvar mot eventuellt angrepp än
■återgången till en förhatad militärregim.
Så stå de gamla politiska grupperingarna
åter öga mot öga: högern och de moderata,
som för tillfället äro besatta av panisk
skräck, oeh vänstern, som visserligen nu är ;
minoritet, men dock skall förhindra att ett
-ödesdigert reaktionsherravälde återinföres.
Krisen skärpes dag för dag. Efter ferierna
har regeringen för att öva tryck på
parlamentets votum tillkännagivit sitt beslut att
kvarhålla under fanorna den årgång, som
skulle vara fri i september.
Vänstergrupperna ha protesterat; de ha visat, att det är
fråga om en godtycklig och författningsvidrig
lagtolkning. Artikel 33 i 1905 års lag
lämnar väl regeringen möjligheten att behålla
en årgång under fanorna, men blott under
■utomordentliga
omständigheter, vid sådan spänning i den diplomatiska
världen, då en halv mobilisering synes nöd-
vändig. Blott genom vrängning av lagens
mening har det varit regeringen möjligt att
kvarhålla årgången. Om parlamentet ännu
bekymrade sig om lagligheten, så hade det
måst vägra sitt förtroende åt en regering,
som är, skyldig till en sådan handling.
Det har icke gjort så. Genast hördes
högljudda protester i kasärnerna, myterier
ut-bröto. Eegeringspressen har överdrivit de
ras betydelse. De äro icke symptom på
systematisk antimilitarism eller djupgående
desorganisation av armén. De äro den
spontana protesten från unga män, som haft
berättigade fölhoppningar att komma hem
i september; de bära på intet sätt spår av
någon stor sammansvärjning, som förenat
kasärn med kasärn.
Hr Barthou har i alla fall använt dem som
förevändning att slå till mot socialisterna.
Denne minister, som under sin ungdom, i
kabinettet Méline, begick alla möjliga
olagliga oeh godtyckliga handlingar mot de
strejkande i Carmaux och mot de
socialistiska kandidaterna vid valen, återvänder nu
till sin ungdomsböjelse. Han börjar
förföljelse mot G. G. T. och fackorganisationerna,
han låter göra husundersökningar hos
socialistiska tidningar. Sedan han mot högern på
rent löjligt sätt försvarat skollagarna, ger
han den nu så många förbindelser till
politisk reaktion, som den gärna kan önska.
Sådan är dagens situation. Under
Dreyfus-affären och boulangismen ha socialisterna
lärt känna liknande. Därför äro de icke
oroliga. Från oeh med nu bilda de motståndets
centrum. Från och med nu framstå de för
befolkningen som demokratins enda
försvarare. Många av de radikala låta diskutera
med sig i frågan och söka att pressa sin
ståndpunkt. Medan det radikala partiets
exekutivkommitté uttalar sig mot de tre
åren, förklarar sig dess deputerade delvis för
regeringens förslag. Vilka möjligheter än
den närmaste tiden innefattar, kan
socialismen, som står fientlig mot
kasärnmilitaris-men, som skall förmå hela demokratin att
förstå, hur den samtidigt skall kunna få ett
säkert försvar mot reaktionens inre och yttre
krafter och föra en fredlig politik utan någon
provokation, vara övertygad, att den så
småningom skall samla hela den tveksamma
massan av demokratin kring sig oeh än en
gång i vårt land säkerställa republiken och
de arbetande, klassernas frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
