Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elers liksdagar, vilken behandlar alla
sådana angelägenheter, vilka dessa
kunna ha gemensamma.
# *
Ben bild, jag- nu sökt ge av
utvecklingens förlopp, skulle vara
synnerligen ofullständig, om jag endast
talade om interparlamentariska
unionen. När vi söka överblicka de
företeelser, vilka tyda på att ett
världs-parlament håller på att långsamt
sammanfogas, kunna vi ej stanna vid
denna. Nej. det ser i -själva verket
ut som om unionen blott skullé komma
ott utgöra den ena delen, den ena
”kammaren” uti staternas
riksförsamling. Vid sidan om
interparlamen-taxiska unionen ha fredskonf
e-renserna i Haag vuxit fram, och
mellan dessa och unionen vppar sig en
samverkan, som anger, att de båda
delarna komma att betinga varandra,
ocli i den mån deras verksamhet
säkerställes ocli utvecklas, torde man även
komma att på lämpligt sätt
organisera den nödvändiga samverkan dem
emellan.
Med visst fog kan man säga, att det
var interparlamentariska unionen, som
gav uppslaget till sammankallande av
den första konferensen i Haag år
1899. Vid sin konferens fem år
tidigare gav unionen nämligen uttryck åt
sin önskan, att makterna måtte
överenskomma. om sammankallande av en
internationell konferens, vars syfte
skulle vara att särskilt ägna sin
upp-märsamhet åt spörsmålet att genom
skiljedom på fredlig väg avveckla
uppkommande tvister staterna emellan.
Man vet även att greve M.uravi©w,
ryske tsarens utrikesminister, vid
inkallandet av den första
Haagkonferen-sen, som utgör en vändpunkt i
fredsrörelsens historia, tagit intryck av de
upprepade ”framställningar (Budapest
1896), som ingått från
interparlamentariska unionen.
Den andra Haagkonferensens
inkallande var likaledes ett verk av
unionen. Å St. Louiskonferensen år 1904
riktades nämligen en direkt
framställning till presidenten Roosevelt att
taga initiativet till en ny konferens,
som skulle fullborda den förstas
arbete. I sitt svar lovade han även att
tillmötesgå den framställda begäran,
och som vi veta kom den andra
Haag-konferensen till stånd tre år senare.
Nu inriktar unionen sina
ansträngningar på att förläna dessa
regeringarnas ombudsförsamlingar,
statskonfe-renser, önskvärd periodicitet, så att de
regelbundet återkomma utan direkt
kallelse från någon enskild stormakt,
något som alltid är ytterst oberäkneligt
och i hög grad beroende av det
politiska läget i världen. Till nästa
Haagkon-ferens torde förslag från unionens
sida i sådant syfte komma att
framläggas.
Av allt att döma bli
Haagkonferen-serna småningom en permanent
institution och träda samman utan särskild
kallelse med vissa års mellanrum.
Tvenne för nationerna på olika sätt
representativa församlingar skulle
följaktligen komma att arbeta fortlöpande
vid sidan om varandra. Den ena vald
av regeringarna och sammanträdande
med vissa intervaller, den andra, vald
av riksdagarna konstituerade såsom
fredsgrupper, årligen. Givetvis måste
en samverkan dem emellan uppstå
och utveckla sig alltmer intimt,’ i den
mån verksamheten fortskrider. Så har
också skett. Redan från början
ägnade interparlamentariska unionen en
betydande del av sitt arbete åt
uppgifter, vilka hade omedelbart samband
med förhandlingarna å
Haagkonferen-sen.
Några exempel härpå torde kunna
belysa detta intressanta förhållande.
Samtidigt med att 1894 års konferens
uttalade sig för sammankallandet av
en allmän statskonferens, tillsattes en
kommission för att uppgöra förslag till
er, permanent internationell skiljedom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
