Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tager alla sådana ämnen, för vilka
världsparlamentet är rätt forum. Den
stadgeförändring, som vidtogs förlidet
år i Geneve innebär nämligen, att
unionens uppgift skall vara att samla de
nationella fredsgruppernas medlemmar
dels till gemensam strävan att inom
resp. stater, vare sig genom
lagstiftning eller internationella traktater,
vinna erkännande åt grundsatsen, att
tvister staterna emellan skola avgöras
genom skiljedom eller på annan
vänskaplig och rättslig väg, dels till
studium av andra spörsmål tillhörande
den internationella rätten och övriga
frågor, vilka angå åtgärder för fredens
bevarande.
Knappt hade beslutet om denna
betydelsefulla stadgeförändring blivit
fattat, förrän ett förslag väcktes av
Louis Pranck, en av
radikalernas ledare i Belgien, vilket avser att
omedelbart tilldela unionen några av
världspaiiamentets arbetsuppgifter.
Yi erfara ju ständigt hur den
internationella lagstiftningen griper
omkring sig. Det ena landet börjar
handla i samförstånd med det andra i
frågor som beröra t. ex. arbetarskydd,
kvinnors oeh barns nattarbete,
hemarbete, maximalarbetsdag eller
skeppsmätning, växelrätt, författares rätt till
sina alster o. a. Denna utveckling
kommer med all säkerhet att fortgå med
accelererad fart, i den mån ”jordens
krympning” för människorna samman,
och staterna naturligt inordnas såsom
delar av ett större soeialekonomiskt
samfund. Men skola ärenden av nämnt
slag vinna vederbörlig behandling, bör
den nuvarande metoden ändras. Som
det f. n. tillgår, är det regeringarna,
vilka vanligen genom fackmän
uppgöra konventionsförslag, vilka sedan
föreläggas riksdagarna. Dessa ha då
endast att godtaga eller förkasta
lagförslaget, ändringar kunna näppeligen
göras, emedan behandlingen av förslag
till dylika bleve alldeles för tungrodd.
Nå, man avstår från ändringsyrkanden
oeh vill ej gärna fälla lagen, enär den
har utsikt att bilda en ny grundsten i
det staternas samhälle, vilket är en
förutsättning för varaktig fred.
Följden blir, att lagen kanske åstadkommer
olägenheter, vilka kunnat avhjälpas,
om representanter för
riksförsamlingarna redan på ett tidigt stadium,
sedan ärendet lämnat fackmännens
händer, kunnat få tillfälle att framlägga
sina speciella synpunkter. Också en
annan sak bör beaktas. Det finnes
internationella lagstiftningsärenden,
vilka borde bli föremål för handläggning,
men vilka aldrig komma därhän,
emedan det internationella forum, där de
borde väckas för att tillvinna sig
erforderlig uppmärksamhet oeh
understöd från representanter för olika
stater, saknas. Den diplomatiska
omgången är besvärlig och opraktisk. En
särskild församling, där man vet, att
spörsmål av dylikt slag kunna direkt
framställas, blir alltmer påkallad.
Jag förmodar, att tanka,r sådana som
dem jag nu yttrat föresvävat Franck,
när han påyrkat, att
interparlamentariska rådet måtte låta utreda på vad
sätt unionen och dess grupper skulle
kunna lämna sitt understöd åt den
internationella lagstiftning, som avser
arbetarskydd och upprättande av
juridiska vetenskapliga och sociala
institut, vilka äro gemensamma för alla
stater. I varje fall utgör hans
framställning ytterligare ett symtom på hur
interparlamentariska unionen, vad
tiden lider, antar karaktären av en
representativ församling för olika län-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
