Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samförstånd. 1 febr. 1912 slöts också ett
fördrag mellan Bulgarien oek Serbien, enligt
vilket det omstridda makedoniska området
skulle så delas, att Bulgarien skulle erhålla
Dibra, Ochrida, Monastir, Prilep, Veles och
Ichtib, serberna det utanför denna zon
liggande området i norr och väster jämte
Gam-malserbien, inedan området kring Skoplje
och Kumanovo skulle underställas zarens
skiljedom.
Redan under Balkanförbundets första
dagar visste man, var gränsen gick mellan
bulgariskt och serbiskt intressegebit. Men i det
allmänna jublet över förbundets tillkomst
drunknade alla röster av misstämning över
fördelningen. Lika litet oroade det då någon,
att det icke alls fanns någon motsvarande
överenskommelse mellan Bulgarien och
Grekland.
Det var i en allmän stämning av tillförsikt,
som största delen av Balkanfolken drog i
fält.
Nu kommo de snabba segrarna, och de
skapade en ny situatiou. Inom en månad voio
turkarna trängda bakom
Tsehataldscha-lin-jen. Men sedan tänjdes kriget ut i det
oändliga. Sjukdomar och umbäranden,
dagliga upprivande skäfmytslingar under de
månadslånga fredsförhandlingarna, ett liv
under de osundaste förhållanden, den
deprimerande verkan av de rumäniska
fordringarna och slutligen de allt skarpare tillspetsade
motsatserna mellan de förbundna, kom de
bulgariska truppernas friska stämning att
förbytas i motsatsen. Vilket blir än
förklarligare därav, att de under bulgarisk fana
inkallade aldrig fingo den minsta ledighet
att ordna sina ekonomiska angelägenheter,
vilket medgavs både serber oeh greker. Allt
lantbruksarbete har naturligtvis lidit mycket
därav. Nu förestår hö- och rågskörden, och
de bulgariska bondesoldaterna se med
förtvivlan hur deras och de anhörigas framtid
står på spel. Bulgariens beväpnade folk är
i dag något helt annat än före krigets
början. Detta svaghetstillstånd hos de
bulgariska trupperna har blivit eu medbestämmande
faktor i de på nytt uppdykande
Balkankom-plikationerna.
Hade man före kriget frågat de förbundna,
vad de skulle vara nöjda med i händelse av
seger, så hade Bulgarien säkert nöjt sig med
Makedoniens befrielse eller kanske
införlivande oc-h en gränsreglering i Trakien; Ser-
bien med Sandschalcet och Gammalserbiéns
befriande, eventuellt införlivande; Grekland
med Kretas införlivande och en liten del av
Tessalien och Epirus. Men med den turkiska
maktens plötsliga sammanstörtande växte
aptiten.
Men snart satte den hårda verkligheten en
gräns för de utsvävande önskningarna.
Bulgarien ville dra till Ivonstantinopel oc-h fä
en hamn vid Marmarasjön — men stötte
där på Kyssland. Serbien ville till Adria,
men råkade där i konflikt med
Österrike-Italiens intressen. Och Grekland, som gärna
ville ha alla öarna i Ägeiska havet, insåg att
en sådan början till uppdelning av det
asiatiska Turkiet skulle bringa det i konflikt
med hela Europa.
Nu vände sig den tygellösa fantasin
’ ’inåt ’ d. v. s. de traktade efter att
avpressa varandra så mycket som möjligt. Då
Serbien oeh Grekland ieke gränsa mot
varandra, sa blev det naturligtvis mot det
Bulgarien tillfallna Makedonien de riktade sina
krav.
Fördrag och överenskommelser från tiden
före det gemensamma äventyret skötos nu
åt sidan som värdelöst skräppapper. I
grunden framkallas slitningarna av den gamla
frågan om styrkeförhållandet mellan
Balkanstaterna, som en gång före 1885 lett till krig
mellan Bulgarien och Serbien, och som i
sista hand har sin rot i Österrikes oeh
Kyss-lands Balkanpolitik.
Varken Ryssland eller Österrike kan ha
sympatier för ett större Bulgarien, som tar
ledningen över de smärre Balkanstaterna för
att bitvis sluka dem ellei göra sig till
dominerande i ett Balkanstatsförbund. Man kan
anta, att för närvarande bakom var och en
av Balkanstaterna står en stormakt; bakom
Serbien Ryssland, bakom Grekland
Frankrike, bakom Bulgarien kanske Österrike. Om
ett krig på allvar följer på den nuvarande
tvisten, så måste den europeiska jämvikten
störas på ett helt annat sätt än under det
just avslutade kriget. Ty varje förändring
på Balkan drar med sig förändring i den
europeiska situationen.
Det som skenbart framträder som en strid
om det oriktigt fördelade Makedonien är
alltså ingenting annat än den aktuella frågan
om hegemonien på Balkanhalvön.
Det är en olycka för Balkandemokratin,
att denna skenbart oundvikliga motsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
