- Project Runeberg -  Tiden / Femte årgången. 1913 /
277

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dustrien. Men om
världskonjunkturer-na på 1890-talet häjdat
socialförsäkringens frammarsch, kan motsatsen
sägas hava varit fallet under det sist
förflutna decenniet. Den ekonomiska
höjdvåg, som härunder gått över
världen och som efter endast några få års
avbrott följts av en ny, nästan lika
väldig, kan bland sina frukter på gott och
ont räkna även den, att den skänkt
Europas folk mod och medel att ånyo
gripa sig an med de sociala
försäk-ringsproplemen. Man känner sig
onekligen försonligare stämd mot
”tiderna” med deras vilda dans kring
guldkalven och deras ohejdade jobberi, då
man besinnar, att de bidragit till att
skaffa miljoner av Europas invånare
skydd mot nöd och elände samt en
tryggad ålderdom. Man kan endast
hoppas, att den tid, som ännu
återstår, innan rörelsen åter bär ned mot
vågdalen, måtte begagnas lika väl, och,
särskilt för Sverges vidkommande, att
vi icke måtte slå oss till ro med vad,
som vanns år 1913.

Under ett samhällsskick, där
befolkningens stora flertal icke blott är
hänvisat att leva uteslutande av sina
händers arbete utan även saknar varje
lagligt anspråk gentemot
arbetsgivaren, så snart arbetsförhållandet av en
eller annan orsak upphör, betyder
som regel varje sådant avbrott en
mistning för längre eller kortare tid av
existensmedlen. Det är på denna
punkt social försäkringen — eller
som man tidigare plägade uttrycka sig

— arbetar försäkringen sätter in,
därigenom att den bereder de
försäkrade ersättning för de ekonomiska
förluster, som arbetsavbrottet medför. När
man, såsom ofta sker, definierar social-

försäkringen såsom den lagstiftning,
som avser att skydda mot de e k o n
o-miska följderna av arbetsoförmåga
eller arbetslöshet, återger emellertid
denna definition endast ofullständigt
socialförsäkringens hela karaktär och
ändamål. För att helt och fullt kunna
fylla sina samhälleliga uppgifter
måste socialförsäkringen i sig inrymma
moment av ingripande betydelse för
befolkningens hälsa och fysiska
utveckling.

Genetiskt sett är socialförsäkringen
en otvetydig arbetarlagstiftning.
Under utvecklingens gång har emellertid
framträtt en omisskännlig strävan att
utsträcka denna lagstiftning till allt
flera samhällsgrupper, ja, till samhället
i dess helhet. Dessa strävanden hava
framsprungit ur den obestridliga
sanningen, att egendomslöshet och
osäkei’-het, de särskilda kännetecknen på
lönearbetarklassen, jämväl återfinnas hos
andra närstående samhällsgrupper, ja,
i gemen hos hela det s. k. småfolket.
Emellertid må på samma gång betonas,
att här påpekade tendenser till
utvidgning av socialförsäkringens ram i
huvudsak endast framträtt ifråga om
ålderdomsförsäkringen. Att
olycksfalls försäkringen enligt sin egen
natur är och måste förbliva en
arbetar försäkring torde vara
överflödigt att framhålla. Men icke heller
sjuk- oeh invaliditetsförsäkringen hava
hittills, åtminstone så länge frågan
gäller den obligatoriska
försäkringen, ansetts kunna anordnas
annat än för de lönearbetande klasserna.
Det har varit vårt land förbehållet att
ifråga om sistnämnda försäkringsgren
gå utom de utstakade gränserna och
på en gång genomföra en obligatorisk
inValiditetsförsäkring för hela folket.
Man kan vara övertygad om, att detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1913/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free