Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg kommer att väcka
uppmärksamhet och att man med intresse kommer
att studera tillämpningen av denna
lagstiftning och dess praktiska
verkningar.
Den gren av socialförsäkringen, som
berör oförmågan till arbete,
plägar man efter tyskt mönster uppdela
i sjuk-, olycksfalls- och
inva-liditetsförsäkring. I själva
verket är dock denna uppdelning
varken nödvändig eller ens naturlig.
Snarare kan man säga, att den varit
ägnad att förvirra begreppen. Ifråga
om sjukdomsfall gör man ju ingen
åtskillnad mellan ohälsa, ådragen under
arbetet, och annan ohälsa. Varför
skall då en sådan distinktion göras
ifråga om olycksfall? Och var går
gränsen mellan sjukdom oeh
invaliditet? Kan över huvud taget en dylik
gräns dragas annat än efter
fullkomligt godtyckliga grunder?
Olycksfallsförsäkringens särställning
finner sin historiska förklaring i en
tidigare gällande lagstiftning rörande
arbetsgivares ersättningsplikt vid
olycksfall i arbetet, en lagstiftning,
som i sin ordning utvecklats ur den
privaträttsliga skadeståndsplikten. Att
man i Tyskland vid skapandet av
arbetarförsäkringen skilde emellan
sjuk-och invaliditetsförsäkringen torde
närmast hava skett av rent praktiska skäl,
då vardera för sig ansågs utgöra ett
tillräckligt omfattande
lagstiftningsob-jekt. Att en dylik uppdelning icke är
någou nödvändighet, där vittnar
emellertid bl. a. Englands exempel, där
enligt den redan ovan anförda
national-försäkringslagen sjuk- och
invaliditetsförsäkringen reglerats i ett
sammanhang och som *en organisk enhet.
Det är givet, att denna lösning är den
bästa och mest naturliga. Men även
där man av praktiska skäl anser sig
böra genomföra vardera lagstiftningen
för sig, bör det organiska sambandet
dem emellan stå klart för lagstiftaren.
Sjuk- och invaliditetsförsäkringen
skola passa i varandra som hake oeh
hyska, som kolv och slida. Det får
icke finnas något mellanrum dem
emellan, men de få icke heller på någon
punkt täcka varandra.
Den obligatoriska sjukförsäkringen
i utlandet.
Innan jag övergår till själva ämnet
för förevarande uppsats och såsom en
lämplig bakgrund till den följande
framställningen har jag ansett mig
böra lämna en summarisk översikt över
hithörande lagstiftning i utlandet,
Utan att ingå i några som helst
detaljer skall jag härvid skärskåda den
obligatoriska sjukförsäkringen ur
följande synpunkter, nämligen försäkringens
omfattning och prestationer,
försäkringskostnadernas uppbringande samt
försäkringens organisation.
Försäkringens
omfattning. Vidkommande den
obligatoriska sjukförsäkringens omfattning må
till en början framhållas, att denna
försäkring allestädes organiserats såsom
en, visserligen mer eller mindre
fullständig, försäkring för de 1
ö-near betande klasserna.
Därutöver har lagstiftningen ingenstädes
ansett sig kunna gå. Övriga
samhällsgrupper, för vilka en social
sjukförsäkring ansetts av behovet påkallad,
hava hänvisats att ernå denna på f r
i-villighetens väg.
Även efter den omfattande reform
oeh utbyggning av den tyska
socialförsäkringen, som betecknas genom
riks-försäkringslagen av år 1911, har denna
försäkring bibehållit sin karaktär av
arbeta r försäkring.
Försäkrings-pliktiga äro sålunda i allmänhet alla
mot lön anställda arbetare och med
dem jämställda funktionärer, såsom
verkmästare oeh förmän,
industri-tjänstemän, handelsmedhjälpare o. s. v.,
ävensom lärlingar, även om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
