Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad hypoteksbanken är för bonden, den
vanliga banken för fabrikanten. Men vilket
ocker utsätter han sig icke för i denna
anstalt! Samma ockersvstem möter honom i
bodkrediten. Krämaren och pantlånaren äro
.arbetareklassens bankirer. Den, som känner
arbetarelivet i förstäder och industriorter,
vet hur många familjer som gått under på
«letta lånesystem, hur många präktiga
arbetare, som förts på avvägar, hur många
•existenser som spolierats. Hittills finns det
ej inom hela den socialvetenskapliga
litteraturen någon beskrivande framställning av
•detta ockrande på arbetareklassen.
Det fanns en tid,, då bondeklassen var
utsatt för ett likadant ocker. Genom särskilda
kreditorganisationer, såsom Raiifeisenkassor,
har ockret där nästan försvunnit. Österrike
■hade 1910 över 7,000 Baiffeisenföreningar
med 862,000 medlemmar och 693 milj. kr.
{österrikiska) insatta. Den organiserade
arbetareklassen har nära nog ingenting i den
vägen. Men behovet gör sig starkt kännbart.
Fabrikanterna ha också flerstädes utnyttjat
det för att genom gula sparföreningar bringa
■arbetarna i beroende.
Den enskilde arbetarens kreditproblem är
■alltså ett dubbelt. Ä ena sidan att genom
kooperativa kreditföreningar lämna arbetare
nödig kredit, å andra sidan att genom samma
föreningar uppsamla arbetarnas besparingar,
så att arbetaren lånar åt oeh av arbetaren.
Emellertid är det även i detta fall ej blott
•den enskilde arbetaren, som uppbär
kreditrörelsen.
Arbetarnas organisationer av olika arter
återspegla samma företeelser. Den löpande
rörelsen medför ena dagen överskott, andra
■dagen kreditbehov. Här ser man huru fack-
föreningarna placera sina fonder mot låg
ränta i -en bank, medan
konsumtionsföreningarna låna samma summor ur samma bank
mot odrägligt höga räntor. Denna företeelse
är emellertid blott en sida i arbetareklassens
■kreditproblem.
Detta problem måste uppställas i hela dess
vidd. Arbetareklassen har här att genom
självförvaltning och självhjälp lösa samma
problem som bondeklassen — visserligen blott
under det allmännas medverkan — redan löst
för sig. Vi behöva ett tätt nät av lokala
arbetarekreditföreningar, sammanslutna i en
central kooperativ kassa. De ha att draga
besparingarna från de kapitalistiska
sparin-stituten och använda dem i arbetareklassens
intresse. Här ges rika möjligheter. Redan
finnes ett stort antal kooperativa
byggnads-föreningar, som bygga arbetarebostäder, men
deras funktionärer få springa av sig fotterna
för att få den behövliga hypotekskrediten
och få den endast mot odrägliga räntor.
Arbetare måste tigga efter samma pengar, som
arbetare nyss förut insatt och få sedan betala
1 y2 ggr så hög ränta. Som klass är
arbetareklassen en av landets största bankirer oeh
ändock samtidigt nästan finansiellt hjälplös.
Det måste ändras. Oeh även om vi ej hoppas
som Proudhon att genom en
kreditorganisa-tion allena kunna grunda ett proletäriskt
fri-hetsrike, så är det vår övertygelse, att
klassens självhjälp på detta fält skall under
samverkan med proletariatets övriga
organisationsformer kunna erövra ett nytt område
från kapitalismen, och samtidigt skola de
förvaltare, som en gång skola vara i stånd
att övertaga det samhälleliga lånkapitalet för
arbetareklassens självförvaltning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
