Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydelse i och för en rationell sjukvård
och att sålunda
sjukhjälpsverksamhe-ten utan läkemedel blir ineffektiv. Å
andra sidan anföres från praktiskt håll
att denna prestation mer än andra kan
missbrukas och att tillhandahållandet
av läkemedel är ägnat att i avsevärd
grad fördyra sjukförsäkringen.
I samband härmed må vidare
framhållas vikten därav, att läkarvården
ordnas på ett sådant sätt, att
sjukförsäkringen såsom sådan verkar i f ö r
e-byggande riktning. Enligt den
goda regeln, att det är bättre
förekomma än förekommas, bör läkarvården
icke lämnas först, när sjukdomen
gjort den sjuke oförmögen till arbete,
utan bör taga vid omedelbart, så snart
de första sjukdomssymptomen visa
sig. Den nya lagstiftningen bör
likaledes hava sin uppmärksamhet riktad
på anstaltsvården och dess stora
betydelse för en rationell sjukvård. Såväl
till förekommande av sjukdom som för
ett lyckligt och fullständigt
återställande till hälsan äger anstalts- eller
annan dylik vård (vistelse å landet, vid
badort o. s. v.) ett värde, som
knappast kan överskattas.
På tal om det ovan anförda
kommer det möjligen att invändas, att
åtgärder för höjande och befrämjande
av folkhälsan samt för sjukvårdens
ordnande redan sedan länge och icke
minst i vårt land vidtagits från det
allmännas sida, oeh att sjukförsäkringens
sysslande härmed därför vore
överflödigt. Sjukförsäkringens uppgift på
denna punkt ligger emellertid framför
allt däri, att den skall göra de
institutioner, som redan förefinnas, åtkomliga
för de försäkrade. I den mån detta
visar sig erforderligt och
sjukförsäkringens tillgångar så medgiva, bör det
emellertid vara den obetaget att skrida
vidare och exempelvis genom
upprättandet av egna anstalter själv direkt
verka i samma riktning.
Det ligger stor vikt uppå, att den
kontanta sju k hjälpen står i
lämplig proportion till
arbetsinkomsten. Detta understöd får sålunda å
ena sidan ej vara för ringa, ty
därigenom tvingas den sjuke att underkasta
sig själv och sin familj umbäranden,
som direkt motverka försäkringens
ändamål. Men sjukhjälpen får å andra
sidan icke vara så högt tilltagen, att
den direkt uppmuntrar till simulation.
Ur alla synpunkter lämpligast är
naturligtvis, om sjukhjälpen för varje
fall fastställes till en viss andel av den
normala arbetsinkomsten. För att icke
onödigtvis inveckla och fördyra
försäkringens administration torde det
emellertid bliva nödvändigt att indela
de försäkrade i ett färre antal
bestämda lönegrupper och låta den kontanta
sjukhjälpen för gruppen i dess helhet
utgå med samma belopp. Härvid bör
saken om möjligt ordnas så, att den
andel av arbetslönen, varmed
sjukhjälpen utgår, ökas i samma mån, som
arbetsinkomsten är mindre.
Med avsende på
sjukhjälpsti-dens längd, må framhållas, att den
i 1910 års sjukkasselag stadgade
längsta sjukhjälpstiden (90 dagar) är
alltför kort tilltagen. På grund av den
gjorda begränsningen (under lojDpet
av 12 på varandra följande månader)
kan det dessutom hända, att den sjuke
trots sitt medlemskap i sjukkassa
vid förefallande sjukdom står utan
rättsligt anspråk på sjukhjälp. I
samband med införandet av
obligatorisk försäkring torde det
därför bli nödvändigt att dels avsevärt
förlänga sjukhjälpstiden, dels
formulera bestämmelsen om denna på ett så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
