Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av kommerskollegium den 20 december
1802 utfärdad kungörelse skulle
nämligen mål angående arbetares vid
manufakturerna ”oskick, oordningar,
ar-betsförsummelser, uppstudsighet,
olydnad och bortlöpande” avdömas av
överståthållareämbetet i stället för av
hallrätten i Stockholm. Om den
hastigare procedur, som härmed var
avsedd, blev till båtnad för
rättssäkerheten, är en annan sak.
Bergsbruket har, såsom en
näringsgren, varav landets ekonomiska och i
viss mån även militära styrka i
synnerligen hög grad är beroende, av
ålder varit omgärdat av en mängd
särskilda lagar och författningar.
Smäl-tare, rostvändare, hammarsmeder,
masmästare och andra arbetare vid gruvor,
järn- och kopparverk hade sålunda
sina skyldigheter noga reglerade i
särskilda för. dem utfärdade
förordningar. Dessa innehålla bl. a. föreskrifter
om arbetarnas skyldighet att så tillse
sitt arbete, att den framställda
metallen bleve av fullgod beskaffenhet och
ej bragte bruket i vanrykte. Vidare
funnos givetvis en mängd
bestämmelser mot kontraktsbrott o. d. förseelser
från arbetarnas sida. Utom de
allmänna författningarna gällde en mängd
privilegier och andra stadgar för
särskilda malmberg. Bergsmännen hade
mångenstädes av gammalt varit
sammanslutna i fasta korporationer, i
åtskilliga hänseenden erinrande om
bor-gerskapets skråbildningar. Att de vid
en viss demokrati vana bergsmännen
ej utan vidare läto sig proletariseras,
då den segrande kapitalismen under
1700-talet lade under sig bergverken,
intygas av åtskilliga kungliga brev och
förordningar, i vilka kronan såsom
gruvornas nominella ägare uppträdde
till arbetsgivarnas stöd.
I en förordning av den 24 dec. 1720 o m
smältares, rostvändare s,
giu.ve-d t ängars och flere arbetares
sammankomster vid F a li 1 u
kopparverk stadgas sålunda (tydligen på
förekommen anledning), ”att hädanefter inga
av arbetarna — —- -— måge understå sig att
— —■ — gadda sig tillhopa eller ock
dessutom hava några hemliga sammankomster
över det, som rörer bemälte verk, dess drift
och hushållning, eller ock själva betjänterna
därvid —–. ” Den 9 april 1734 fann sig
kungl. maj:t föranlåten att ånyo erinra om
befintligheten av detta förbud: ”För den
skull have Wi ––funnit oss föranlåtna
•—––- i anledning av vår den 24 dec. 1720
utgångne förordning strängeligen förbjuda
alla hemliga sammangaddningar och
underskrifters samlande bergsmännen emellan.”
Till ocli med det fredliga
organisationsarbetet med upprättande av
petitioner och besvär förklarades härmed
brottsligt, en uppfattning, som, enligt
vad förut påvisats, även gjordes
gällande i 1770 års hallordning.
Bergverkens liksom industrins
arbetare voro, förutom för dem utfärdade
särskilda författningar, även
underkastade legostadgans allmänna
bestämmelser. Huvudmassan av de
under nämnda stadga stående arbetarna
utgjordes emellertid givetvis av
jordbruksarbetare. Några särskilda
bestämmelser mot deras förenings- och
församlingsrätt torde man ej funnit
av behovet påkallade. I 1723 års
lego-stadga finnes emellertid ett förbud mot
sammankomster på krogar. Huruvida
man härmed endast velat förebygga
alltför flitigt pokulerande eller även
haft en tanke på faran av
”sammangaddningar”, kan väl ej med säkerhet
avgöras. I övrigt hade givetvis en
arbetsgivare i händelse av konflikt ett
gott stöd i stadgans bestämmelser om
arbetarens lydnadsplikt. Att man
emellertid, särskilt på större gods,
funnit sig föranlåten att taga hänsyn till
den fara för disciplinens
upprätthållande, som kunde uppstå genom
arbetarnas solidaritet, framgår av en,
liksom den äldsta skråordningen, av Karl
XI :s förmyndare utfärdad förordning,
nämligen gårdsrätten för adeln av den
4 april 1671. I § 7 av nämnda
författning stadgas straff för den, som
”uppsätter sig mot sin herres bud”,
varefter tilläggés:
”Där ock någre sig förbinda skulle til i
olydnad och sig mod samnad råd och
tillhjälp uppsätta, vare då deras brott större.”
Den tankegång, som legat till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
