Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett uttalande av 111ig angående den fordran,
som tänkandets sedlighet ställer på
oss, att icke hålla oss till vaga möjligheter,
utån alltid giva företrädet åt det
sannolikare, och du betonar, att man även på de
’ ’vaga möjligheternas ’ ’ område kan träffa
ett val med bibehållen sedlighet i
tänkandet.
Låt mig härtill för det första erinra
oin, att mitt uttalande är ett citat, och att
den jag citerar är ingen mindre än Albert
Lange, vilket måhända skulle kunnat
inbjuda till en något varsammare kritik än
den, du anser dig böra bestå. Låt mig
vidare påpeka, att Lange — liksom Bengt
Lid-forss, som i ”Kristendomen förr och nu”
använt citatet —• fattar uttalandet i den
naturliga oeh enligt min mening enda riktiga
betydelsen, att det är en oavvislig plikt att
ej låta lösa hugskott och antaganden erhålla
en sådan plats i vårt tänkande eller vår tro,
att de komma att utgöra en hämsko på den
sunda kritiska syn, vilken vi böra anlägga
även på de mest centrala och
känslobetonade vetenskapliga eller religiösa frågor.
Helt säkert kan du härur även utläsa svaret
på den kuggfråga, du riktar till mig
angående det val, du antager mig vara tvungen att
i min vetenskapliga gärning esomoftast
träffa mellan olika ”vaga möjligheter”.
Käre Granskare, det var en dålig sorts
vetenskap, som du tror jag bedriver, och ditt
antagande påminner mig om den verkligt
sedelärande berättelsen om läkaren, som
blandade ihop tjugu sorters dekokter till en sjuk
med den motiveringen, att hjälper inte det
ena, så hjälper det andra. Jag överlämnar
åt dig själv att avgöra, hur stor portion
sedlighet, som fick plats i mixturen, och
tilllägger blott, att mot ett sådant handlande
reagerar nu en gång ohjälpligt det tänkande,
som bör tilläggas hedersnamnet
vetenskapligt, och vars centrala drag just är att utgå
från premisser, vilka äro säkra eller
åtminstone äga en betydande grad av
sannolikhet.
Men, käre Granskare, vad skall jag nu tro
om dig själv? Jag betvivlar ingalunda ditt
tänkandes sedlighet. Tvärtom, den tyckes
mig äga oroväckande stora dimensioner, och
den leder osökt fram till spörsmålet, i hur
hög grad din filosofi kan tänkas vara byggd
på det val mellan olika ”vaga möjligheter”,
som enligt din mening en man med sedlig
självaktning synnerligen väl kan bestå sig.
Du är varmt intresserad av
Bergson-filoso-fin, och det förekommer mig, som om dina
ord gent emot mig röjde något av den
hetsiga reaktion gent emot en oliktänkande,
som alltid låter förmoda, att en starkt
känslobetonad tro i viss mån intager .
hedersplatsen i den reagerandes filosofiska
värld, I din iver att bemöta mig glömmer
du, att ej blott jag, utan män, vilkas ord
betyda långt mera än mina, vägt
Bergsonfilosofin noggrant och med de vikter, som
”tänkandets sedlighet” bjuda, och att
denna filosofi därvid av många .— även här i
Sverge — blivit befunnen för lätt. Du
glömmer vidare, att Bengt Lidforss i en artikel
i ”Arbetet” den 4 jan. i år själv gisslat
Bergson-filosofin med all den bistra
uttrycksfullhet, av vilken han var mäktig, och
att mitt uttalande i minnesorden endast är
en svag, om än tämligen noggrann reflex av
B. L:s egen tankegång.
Nu har du trots detta naturligtvis rätt i.
att det, jag skrivit, äger prägeln av ett per
sonligt meningsuttalande, och jag är därföi
skyldig dig en motivering, om än densamma
av utrymmesskäl måste inskränka sig till
några summariska antydningar, vilka jag
dock skall försöka att göra så koncisa som
möjligt. Jag har klandrat Bergson-filosofi»
därför att den hyser d o g m e r, med vilket
ord jag menar dåligt grundade antaganden,
och mitt klander mot dessa blir starkare, i
den mån de kunna vara ägnade att förrycka
en fortsatt vetenskaplig analys. En sådan
dogm är, till väsentliga dela r, Berg
sons intuitionslära. Den orienterande ”bio
logiska” analysen angående skillnaden
mellan instinkt och intelligens är helt visst i
grunden förfelad, då den lider av den stora
bristen att vilja spåra kardinala
artskillnader, där endast gradskillnader finnas. Och
desslikes definitionen av intuitionen själv.
Att en skillnad finnes mellan intelligensen
och den tvivelsutan högre psykiska
verksamhetsform, som intuitionen betecknar, är up
penbart. Men det synes mig lika förhastat
oeh mot ”tänkandets sedlighet” stridande,
när man som Bergson även här vill göra
skillnaden större och principiellare än den
med all sannolikhet är, och på så vis
förbiser den logikens förfinade lagbundenhet, som
rymmes inom intuitionen. Att en sådan
lagbundenhet finnes, och att dess igenkännande
betecknar ett vapen av allra största värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
