Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för själsanalysen, därom vittnar bl. a.
oförtydbart ett stolt svenskt forskningsarbete,
vilket ej nog kraftigt kan prisas, nämligen
prof. Gadelii undersökning över ”Tro och
övertro i gångna tider”. Däri skildras i
själva verket med en lysande klarhet just
de intuitiva, syntetiska processerna och
deras ursprung, och man får en bild av
sällsynt färgprakt över det vulkaniska
tillstånd, i vilket ”den verkligheten
omskapande själsverksamheten” under forna tider
med deras okunnighet och övertro försatte
människosjälen och skapade en fysiologisk
”folkhysteri”. Så skall den objektiva
verklighetsanalysen företagas, och så skall den
stigande kulturen steg för steg omvandla
de inre erfarenheternas vildmark till ”ett
ansat trädgårdsland”; där är
forskningsvägen och i jämförelse härmed ser man
oförtydbart ofruktsamheten av Bergsons
distinktioner, deras forskningsfientliga, dogma
tiska karaktär.
Så har jag klandrat Bergson för
oklarhet. Käre Granskare, jag har läst en hel
del av Bergson i den vackra svenska
översättning, som finnes, och jag tror alldeles
icke, att mina fordringar på klarhet äro
enorma, ej heller att för min skull någon
särskild småskoleupplaga behöver
ifrågasättas. Men likväl vidhåller jag, att Bergson
brister i klarhet även på mycket viktiga
punkter, och jag kan ej uttrycka detta bättre
än att med instämmande hänvisa till de ord,
som prof. Hans Larsson fällt om Bergson i
sin bok Intuitionsproblemet på sid. 52, och
som belysa den bristande skärpan i Bergsons
framställning. Exempel på dylika
motsägelser hos Bergson finnas f. ö. i Hans Larssons
bok sid. 54—55, 70—-72, 73.
På detta vis kan jag i korthet motivera
mitt uttryck: ”dogmer och oklarhet”.
Återstår den ”skenbart modernt
tillskurna dräkten”, en kostymfråga
alltså. Här finnas många möjligheter. B. L.
har föreslagit ”Kejsarens nya kläder”, och
jag är i själva verket ej obenägen att ångra
mitt förra uttryck och ansluta mig till B. L,
även i detta stycke. Och, käre Granskare,
det skulle jag till slut vilja motivera med den
gamla sentensen, att om jag, såsom det
ovanstående antyder, är föga böjd att antaga, att
det nya hos Bergson verkligen är sant, så
är jag däremot så mycket mera livligt
övertygad om, att det, som verkligen är sant i
hans förkunnelse, i själva verket ej är så
nytt, som hans lärjungar och beundrare vilja
göra troligt. Det är väl otvivelaktigt, att en
central förkunnelse hos Bergson är hans lära
om ”nuflödet”, ”det verkliga vardandet”,
som prof. Herrlin i ett kritiskt, snart i tryck
synligt föredrag kallar det, och med vilken
term Bergson betecknar det innersta i
människans själsliv: ”livsströmmen, uppfattad
av intuitionen”, som Hans Larsson säger.
Denna lära är emellertid föga ny; så kan
Hans Larsson påvisa, att föregående tänkare,
särskilt Fichte, ”stått inför samma
upplevelse” som Bergson, och samma sak göres
än ytterligare till föremål för utredning i
Axel Herrlins föredrag.
Mycket skulle ännu var?, att tillägga för
att ytterligare belysa den särskilt för en
naturvetenskapsman motbjudande bristen på
lagbundenhet i Bergsons filosofiska värld.
Men jag får sätta punkt och taga farväl av
min Granskare, med den förhoppningen, att
vi nu åtminstone på en punkt äro överens,
nämligen att mina uttryck i minnesorden ej
äro att betrakta som ”en polemisk fras”.
Att vi även i sak skulle bliva eniga, förblir
nog mera osäkert; så skilda äro tvivelsutan
utgångspunkterna. Måhända skulle vi doek
kunna endräktigt markera, att just de skilda
uppfattningar, som finnas angående
filosofins uppgift och metod, nödtvunget föra till
en olika värdesättning av Bergsons betydelse
i vårt tankeliv, och jag tillåter mig att med
författarens tillstånd till belysning härav
citera avslutningsorden i prof. Herrlins
föredrag:’ ”Den, som i filosofin ser en rent
spekulativ vetenskap med sin specifika, från
fackvetenskaperna skilda metod, hälsar väl
i Bergsons intuitionism en glädjande
pånyttfödelse av nyromantikens produktiva
inbillningskraft. Den åter, som i filosofin söker
den organiskt framsprungna syntesen, av ett
tidevarvs faktiska kunskapsförråd, han kan
icke känna sig tillfreds med Bergsons
luftslott och laglösa drömvärld. För honom
måste samtidens filosofiska arbete nå sin
höjdpunkt i en tankebyggnad, som vilar på
verklighetens fasta grund, men tillika reser
sig tillräckligt högt för att i största möjliga
utsträckning låta oss överblicka både
naturvetenskapernas och själsvetenskapernas
forskningsområden.”
Einar Sjövall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
