Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bl. a. clärav, att de socialistiska mandatens
geografiska fördelning icke undergått
nämnvärd förskjutning. De röda fläckar, som fun-
21 os förut på kartan, ha gripit omkring sig;
.men där det under den gamla valrätten
ingenting fanns, har heller icke nu framträtt
något. Norditalien hade förut 20 mandat,
nu 40, proportionen är nästan oförändrad.
Även i Syditalien, där nu 4 mandat
erövra-.des, hade partiet förut avsevärda röstsiffror.
Bortsett från Syditalien torde partiets
erövringar mindre vara att betrakta som
frukten av den allmänna rösträtten än som den
socialistiska propagandans långsamt
mognande skörd. I Norditalien hade valutgången
.efter all sannolikhet blivit likadan även med
.den gamia rösträtten. Eljes borde
frammarschen ha skett mera ryckvis och varit
störst, där väljarnas tillväxt varit som störst.
Men så är icke fallet. Den nya
valproce-.duren torde ha betytt mer än väljarskarornas
.ökning. Regeringens valmakeri har blivit
försvårat, eljes vore det knappt att förstå
hur kretsar, som regeringen ansträngt sig
till det yttersta för att rädda, såsom
under-statssekreterare Bergamascos, kunnat erövras
av socialister.
Att den nya valrätten icke så mycket
bidragit till partiets segrar betyder
naturligtvis ej att den icke fördjupat valstridens
betydelse. Tvärtom: agitationen stegrades
därmed till sin största potens. Men
följderna komma att visa sig först senare.
Den syditalienska regeringsoppositionen är
,on företeelse av stor politisk räckvidd för
hela landet. Misshushållningen har i södern
fortgått ända sedan den bourbonska tiden.
Där har analfabetism och
ämbetsmanna-korruption alltid florerat. Och skulden
härför bära regeringarna, som utlämnat den
syditalienska lokalförvaltningen åt
härskande klickar till lön för parlamentariskt stöd.
Häri ligger orsaken till att en under
centralregeringens misshushållning till marken
tryckt befolkning genom årtionden
rekryterat det politiska livgardet för varje regering.
De första framgångsrika försöken att bryta
detta dubbla ok föreligga i de sista valen.
Förut hörde man i dessa trakter av folket
först då stormklockan ljöd, och då
svarades alltför ofta med gevärens smattrande.
Nu har detta folk ett vapen i sin rösträtt
och har verksamt betjänat sig därav mot
sina förtryckare. Det ingen har väntat har
skett: regeringens trognaste och mest
beryktade partigängare ha sopats bort. Hela
raden av folk, som hörde till Giolittis livgardé,
äro borta. Bland de nu fallna finnas sådana
som tidigare utan resultat prisgivits åt det
offentliga föraktet. De räddades ändå alltid
av sin klientel. Nu har den nya
valmans-kåren visat sig vara starkare än
klientskaran. Från Neapel sändas nu en partivän,
två fria socialister, den f. d. partivännen
Arturo Labriola och flera borgerliga
oppositionsmän. Sicilien sänder 7 reformister, som
bekämpades på kniven av regeringen.
Valresultaten i Syditalien sträcka sina
verkningar långt över de omedelbara
parlamentariska följderna. De innebära ett
uppvaknande av nya energier i det politiska
livet. Yxan sättes till roten på det system,
som förhindrade skolväsen, rättskipning och
ärlig förvaltning. Därmed skapas
betingelserna för en socialistisk rörelse i södern.
Den uppfattningen börjar nu utbreda sig,
att Giolitti icke kommer att stanna länge,
trots sin majoritet. Tar man i betraktande
den attraktion, som utövas på obeslutsamma
liberala element å ena sidan från den stärkta
socialistiska fraktionen, å den andra sidau
från den konservativ-klerikala gruppen, ser
ställningen rätt problematisk ut, så mycket
mer som många liberaler skriftligen
försvurit sig åt klerikalerna. De mest reaktionära
elementen torde i kammaren väga ungefär
jämt mot antiklerikala ministeriella,
radikaler och yttersta vänstern. Med en sådan
karii-mare är det icke lätt att regera. Därför
torde Giolitti snart erbjuda någon annan
den angenäma sittplatsen mellan två stolar.
Giolitti kan icke denna gång lita på sitt
beprövade maxim: kommer tid, kommer råd.
Ställningen till kammaren måste han
klargöra genast, då frågan om valmakeriet
kommer under debatt. Giolittis beryktade
valmetoder ha efter förmåga anpassat sig efter
den nya lagen. En annan besvärlig sak är
att frågan om mera pengar för Libyen
(Tripolis) måste föreläggas riksdagen redan
före årets slut.
Betecknande för ställningens svävande
beskaffenhet är, att tanken på en radikal
regering med socialistiskt understöd redan
dryftas. De erfarenheter man har i Italien
av socialistisk ministerialism ha dock lärt
partiet mer frukta detta än ett klerikalt
experiment.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
