Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeringen bekämpar. Efter vilka grunder
uppdelningen sker är regeringens
yrkeshemlighet. I en krets står en konservativ mot
en klerikal, oeh klerikalen åtnjuter det
mi-nisteriella stödet, i en annan krets inom
samma provins är valställningen densamma
med den skillnaden att den konservative är
regeringskandidat. I Rom stödjes Bissolati
mot den officielle partikandidaten Cipriani,
i norditalienska kretsar åtnjuta reformister
likaså regeringsunderstöd. Men i Syditalien
bekämpar regeringen dem häftigt. Avsikten
är att få en foglig kammare, som dock icke
alldeles får sakna representativa personer
— en man som Bissolati faller ju icke under
rubriken , 7f oglig7 \
Av de olika borgerliga partierna ägnar
0 da Ölberg endast de klerikala och den
’ ’konstitutionella oppositionen ’1 någon
särskild granskning. Det senare karaktäriseras
tillräckligt i partiledaren Sonnino, som nu
uttrycker sig så försiktigt och tveksamt som
om han icke ansåge sig kunna räkna på nog
tid för löftenas glömska, innan han griper
regeringsrodret. Det klerikala partiet är av
större intresse, såsom frö till en ny
partibildning. Den klerikala politiken inriktar
sig endast undantagsvis på att sätta in egna,
direkta representanter. Den föredrar att i
stället med sitt understöd köpa förbindelser
1 klerikal riktning av konservativa eller
liberala kandidater.
Återstår så den yttersta vänstern,
bestående av republikaner, reformister oeh
socialister. Republikanerna, som kunna glädja sig
åt regeringens rätt energiska motstånd och
dessutom stå i kamp med socialisterna väntas
skola ungefär hålla sin ställning.
Reformisterna, som nu förfoga över 15
mandat, kandidera i ett 50-tal kretsar och
ha utsikter till vinst i Syditalien. De stödja
i vissa kretsar de officiella socialisterna, i
andra bekämpa de dem, i en Romkrets
t. o. m. icke till förmån för en egen kandidat
utan för en borgerligt radikal. Det
socialistiska partiet uppställer officiella kandidater
gentemot de flesta reformisterna.
Inalles uppställer det socialistiska partiet
300 kandidater. Förutsägelser angående
mandatvinster äro högst osäkra, särskilt därför
att tillväxten av valmanskåren är så
olikformigt fördelad. Minst är tillväxten i
jSTorditalien (Alessandria: ökning 39 %),
störst i Syditalien (Cagliari 380 %).
Prognosen ställes emellertid på en tillväxt
av antalet mandat, dock knappt i större
utsträckning än utan rösträttsutvidgning.
Sista valen bringade partiet 42 mandat. Av
dessa gingo några förlorade vid fyllnadsval
och 15 övergingo vid partiklyvningen till det
reformistiska partiet. Den som är
optimistisk räknar med den gamla siffrans
åter-uppnående men ej att förstå så, att
mandaten skulle tas från reformisterna.
#
Så långt O da Olb erg före valet. Vi
övergå nu till redogörelse för hur
saken ter sig efteråt, refererande en
artikel av samma penna i Neue Zeit
n :r 7:
Den italienska rösträttsutvidgningen har
betecknats som ett språng ut i mörkret.
Profetiorna voro sparsamma och tveksamma
Endast regeringen tycktes vara säker på sin
sak, att den nya väljarskaran skulle i
första rummet öka det material, av vilket den
genom korruption och påtryckning skapar
sin majoritet. Yalens stora överraskning låg
emellertid i det faktum, att området för
regeringens allsmäktiga valmakeri väsentligt
begränsats.
Kabinettet har visserligen sin majoritet.
Det kan i den nya kammaren räkna med en
2/s majoritet. I den gamla kammaren höll
den dock °/10 i underdånighet, vilket ju
innebär en avsevärd förskjutning. Ännu
viktigare är, att regeringens ställning moraliskt
försvagats så som intet italienskt kabinett
under åratal.
Detta regeringens nederlag kommer till
uttryck i två omständigheter: i vårt partis
väldiga frammarsch — med en ökning av
mandaten från 25 till 52 — och i
Syd-italiens resning mot regeringen. De bägge
företeelserna äro icke att hålla skarpt i
sär: den sy ditalienska oppositionen mot rer
geringen har på sina håll samtidigt
inneburit anslutning till socialdemokratin.
Företeelserna synas dock vara olika till sina
förutsättningar och olika till sina
symptomatiska betydelser.
Vad beträffar våra segrar, som kommit
våra föga optimistiska beräkningar på skam,
så betyda de icke något ”språng” framåt
utan ett avsevärt steg allenast. Det är inga
förut oanade makter, som stampats ur
jorden; de fientliga ställningar som fallit voro
sedan länge hotade och genom systematiskt
detaljarbete undergrävda. Det framgår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
