Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knecht, som omvände honom. Men
utan att underkänna dennes inflytande
hävdar Bebel, att hans utveckling i alla
fall gick åt denna riktning. Stor
inverkan hade Lassalles skrifter utövat
på honom, ehuru han i
arbetarbild-ningsföreninga rna kämpat mot dennes
propaganda. Dennes uppträdande på
talartribunen föreföll honom alltför
självsvåldigt och patetiskt. Även som
socialdemokrat (då Lassalle redan
dött) och ända till slutet av sitt liv
yttrar sig Bebel med tydlig köld om
den tyska socialismens stiftare. Han
anför Lassalles brev till Bismarck, som
onekligen visa ett föga omdömesgillt
självförtroende och en föga
socialdemokratisk iver att komma överens med
junkerministern.
Något skarpt klander riktar dock ej
Bebel mot Lassalle utan spar det, i
dess mer pepprad form, åt hans
efterföljare v. Sehweitzer. Som bekant
fanns det flera år i Tyskland två
socialdemokratiska organisationer, den
Lassalleska och den något senare av
Bebel m. fl. stiftade ”Eisenachska”,
vilken stod i känning med Marx. Att
dessa så pass länge utnötte sina
krafter i inbördes fejder, finner Bebel i
främsta rummet ligga Sehweitzer till
last. Han beskyller rentav denne för
«,tt ha stått i hemligt förstånd med
Bismarck, ja, mottagit pengar av
preussiska regeringen. Onekligen är
det starka liknelser Bebel framför till
stöd för sitt påstående, men bevisat
kan man ej anse detta, så länge man ej
haft tillfälle att allsidigare sätta sig
in i saken.
Vad som särskilt slår en, när man
här läser om 1860-talets tyska
arbetarerörelse, är den stortyska, ja, rentav
chauvinistiska stämning, som där
härskade och som starkt grep även Bebel.
Att Tysklands enande skedde genom
Preussen och medförde Österrikes
uteslutande, beklagade han liksom många
ledande män i socialdemokraternas oeh
även radikalernas led. Därför voro
han och hans meningsfränder emot
kriget 1866 och önskade, sedan det
utbrutit, närmast Österrike seger. Att nu
5 oeh med Donaumonarkin 10 miljoner
tyskar lämnats utanför det tyska rikets
gränser, det kan även en icke tysk
finna otillfredsställande, Men man
förvånas, när man ser Bebel och en mängd
demokrater harmas över, att Italien
återtog det rent italienska Venetien
från Österrike, och motsätta sig det
rent danska Nord-Slesvigs
återlämnande till Danmark. Något tycks dock
Bebel ha ändrat sin åsikt därvidlag,
då han senare talar om det forna
danska ”tyranniet’’ i Slesvig inom
citationstecken. Mindre stortysk än förr
men lika fientlig mot Preussen var
Bebel, när fransk-tvska kriget bröt ut
1870. 1 motsats mot Liebknecht och
många partivänner ogillade han från
början kriget, som han — icke med
orätt — ansåg Bismarck men ej
Napoleon ha anstiftat.
Även angående inrikespolitiska
frågor kastar Bebels skildring nytt ljus
över den unga socialdemokratins
ståndpunkt. Har någon misstänkt
honom oeh rörelsen för kallsinnighet mot
fackföreningarna under deras första
tid, blir man här tagen ur sin villfa^
relse. A andra sidan tillrådde Bebel
ej blott under sin liberaldemokratiska
utan ock under sin socialdemokratiska
period en försiktig strejkpolitik. Den
nu i Tyskland härskande
fackföre-ningstaktiken har alltså gamla anor.
Likaså rättas här grundligt tron på den
linjalstränga radikalism, som man
väntar sig finna särskilt utpräglad hos
den tyska socialdemokratin i dess
barndom. Partiet nöjde sig ingalunda
med att demonstrera och agitera i
riksdagen. Den socialdemokratiska
riksdagsgruppen framlade stora
reformförslag både i politiska och sociala frågor
samt försökte påverka de från annat
håll framlagda förslagen i så
demokratisk riktning som möjligt. Bebel
försvarade denna taktik mot
Liebknecht, vilken blott ville veta av en
rent kritisk riksdagsverksamhet. 1
oförsonlig strid mot reformpolitiken
står det ieke, när Bebel exempelvis
yttrade sig emot ett riksdagsuttalande,
att varje tysk stat skulle ha en vald
representation, emedan dessa
representationer i allmänhet voro sä odemo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
