Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just då ständerna äntligen vunnits för
planen, vände sig emellertid krigslyckan. De
kejserliga segrade vid Nördlingen. En del av
•de konfedererades område föll i fiendehand,
Frankfurt förklarade sig ur stånd att
uppbringa mer pengar. Axel Oxenstierna måste
•därefter betrakta planen på ett
svenskt-tyskt handelskompani som definitivt
strandad.
• *
Att Gustaf Adolfs plan icke blev
förverkligad betraktar Bothe som en lycka för
Tyskland. Visserligen kunde den tyska
folkhushållningen ha rönt stort uppsving.
Inlands-tullarna hade sopats bort,
världshandelspoliti-ken hade bringat med sig frikonkurrens i
stället för det förstenade skråväsendet, och
teknikens utveckling hade påskyndats.
Men denna välsignelsebringande verkan
hade till förutsättning kolonisations- och
han-•delsplanens lyckliga genomförande.
Utsikterna därför voro, från tysk synpunkt sett,
ringa. Genom kriget utarmat och med en
starkt förminskad befolkning hade Tyskland
varken kapital nog eller erbjöd tillräcklig
marknad för kolonialvaror. Väntetiden,
innan någon vinst uppstod, skulle blivit
Tyskland för lång. För Sverge däremot, som
skulle basera sin flotta på Söderkompaniet,
hade det icke funnits anledning upplösa
kompaniet, även om det icke lämnade någon
direkt vinst. Sverge hade kommit att
oupphörligt pressa ut silver från Tyskland, vilket
genom kopparmyntfoten skulle blivit alldeles
beroende av Sverge och avskuret från handel
med andra folk. Tyskland hade alltså fått
bära huvudrisken. För Tysklands
vidkommande dog därför Gustaf Adolf enligt Bothes
åsikt i rättan tid.
Anna Schlesinger fogar i sitt referat den
anmärkningen till Bothes framställning, att
denne kanske för mycket framkallar
intrycket av att alla Usselinx idéer voro något för
tiden alldeles nytt. Häremot framhäves, att
djärva kolonialplaner forekommo ofta nog
och även utfördes, varpå den märkliga
jesuitstaten i Paraguay från 1619 till 1768
år ett exempel. Men visserligen synes
Usselinx ha varit den förste, som haft i
sikte en så världsomfattande, alla europeiska
länders intressen omspännande och i detaljei
genomtänkt kolonialplan. Vad Gustaf Adolfs
figuren angår vinner den, slutar artikeln,
enbart i intresse genom denna belysning av
den svenske kungens planer, vilka gingo långt
över samtidens horisont och låta oss känna
en fläkt av den moderna imperialismens
idéer.
Nog förefaller det också riktigt att
värdesätta Usselinx och Gustaf Adolfs
kolonialplan såsom något för den tiden
högst märkligt. Att märka är ju, att
denna kolonisation icke skulle stanna
vid handelsstationers anläggande eller
vid slavproduktion av kolonialvaror
utan ville ta steget ut till
invandrings-koloniens typ, genom en systematisk
utvandringspolitik flytta ut Europa
och därmed den spirande kapitalismens
över främmande världsdelar och inom
Europa, så långt stater och städer voro
intresserade i Söderkompaniets
verksamhet, bryta ned den oändliga
mängden av lokala tullskrankor och sålunda
under Sverges politiska ledning
sammansluta till en större
folkhushåll-ningsenhet i första rummet Nord- oeh
Mellaneuropa med perspektiv även
utanför den gränsen. Det är en genial
storslagenhet i denna tidigt födda
imperialism. Och Söderkompaniet verkar
tillskuret efter långt väldigare mått än
de skäligen intetsägande
framställningarna i svenska historien låta en ana.
Allt nu under förutsättning, att den
tyska vetenskapsmannens
forskningsresultat äro säkra både vad själva
faktum och dess världsomspännande
räckvidd angår. Vad säga svenska
historiker om saken?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
