Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan att avbrytas. Han anger därför också
i okt. 1629 såsom motiv för sitt ingripande
i Tyskland, att kejsaren strävade att
erövra Östersjön och Sverge. Men han hade utan
tvivel längre gående mål i sikte. Genom att
besätta hamnplatserna, komma de
protestantiska furstarna till hjälp oeh förena dem
under sin ledning tänkte han sig kunna skaffa
svenska varor avsättning ända ned till
Sydtyskland. De införda höga tullarna i
hamnplatserna betraktar Bothe mindre som
finanstullar än som ett medel att göra de svenska
varorna konkurrenskraftiga. Sverges
viktigaste produkt, kopparn, skulle vidare génom
införande av kopparmynt i Tyskland bringas
att stiga i pris. Och slutligen spelade
tanken att kunna i Tyskland pressa fram nödigt
kapital åt Söderkompaniet en stor roll vid
konungens beslut. Det framgår redan därav,
att han omedelbart efter landstigningen hade
en konferens med Xlsselinx och uppfordrade
honom till agitation i Pommern.
Omedelbart efter segern vid Breitenfeld
började underhandlingarna om att förena alla
evangeliska ständer till en Corpus bellicum
möt Österrike och Spanien. Bothe anser det
otvivelaktigt, att Gustaf Adolfs avsikt var
att sammansluta de evangeliska länderna med
Sverge till en ekonomisk enhet med rikt
utbyte mellan svenska och tyska varor.
Detta skulle, enligt Bothe, också vara
orsaken, varför konungen mot Oxenstiernas
önskan icke vände sig mot Wien utan drog till
Sydtyskland. Hos de sydtyska städerna
hoppades han finna rikliga medel för sina
avsikter.
Närmast måste han tänka på att upphjälpa
kopparhandeln, som var statsinonopol. Sverge
genomgiek en penningkris på grund av
överflödet på kopparmynt. Räddningen såg man
i att utpressa silver från Tyskland. I ett
förslag av januari 1632 utvecklas
tankegången sålunda:
Konungen skulle förmå de protestantiska
ständerna i Tyskland att för silverthaler
köpa en viss mängd svensk koppar till
ut-tnyntning. Yarje område skulle prägla sitt
eget kopparmynt, icke gällande inom annat
område. Därmed skulle konungen komma i
besittning av silver oeh kopparpriset stiga.
Efter fyra år skulle konungen återköpa
kopparen till det ursprungliga priset. Hade
priset stigit, skulle konungen alltså förtjäna
differensen. Hade det icke stigit, så hade
konungen i alla fall haft fördelen av
ränte-fria pengar under fyra år.
Gustaf Adolf framställde också förslag om
en sådan affär. Men ständerna motsatte sig
det energiskt, förutseende översvämning med
kopparmynt.
I början av 1632 var krig med Spanien
nära. Desto ivrigare traktade konungen
efter att behärska Elbe oeh stänga vägen till
Spanien för den kejserliga kopparn. Därmed
skulle Spanien vara tvunget hämta sin
koppar från Sverge, även om kriget skulle
utbryta. överenskommelser ingingos med
Hamburg, Bremen och Liibeck, så att svensk
koppar behärskade marknaden där. Kunde
också Brandenburg förmås ingå i förbundet,
hoppades konungen snart kunna realisera
även sin världshandelsplan, som hittills föga.
avancerat. Usselinx hade visserligen efter
Breitenfeld framlagt planen för rådet i
Frankfurt a. Main. Men rådet hade för
stadens del avböjt, ehuru det lämnat deltagande,
öppet för de enskilda köpmännen.
I okt. 1632 förnyas nu Söderkompaniets,
privilegier oeh därvid lämnas stora
koncessioner åt de tyska ständerna. Bestämmelsen,
att alla skepp skola anlöpa Göteborg,
upphä-ves. Värdetull på 4 % skulle först efter
fyra år införas. Av den skulle svenske
kungen blott ha >/», resten skulle fördelas
proportionellt mellan de intresserade ständerna.
Bothe betvivlar ej, att det kunde ha
lye-kats Gustaf Adolf att nu genomföra planen
oeh erhålla nödiga kapital. I synnerhet
genom plundring av katolska prästerskapet och
judarna kunde väldiga model ha hopbringats..
Allt såg tillrättalagt ut. Det gällde nu
blott att slå ned Wallenstein och göra
Saehsen och Brandenburg fogliga. Sedan
kunde världshandelskompaniet starta på
allvar. Då stupade Gustaf Adolf i Lutzenslaget
nov. 1632.
Men kriget fortsatte ju under
Oxenstierna3-ledning. Denna fullföljde också den döde
konungens ekonomiska politik. På
Heil-bronnerkonventet våren 1633 framlades
planen på nytt, visserligen utan framgång.
Följande år såg det däremot bättre ut.
Införde konfedererade ständernas möte i
Frankfurt utvecklade Usselinx ånyo förslaget oeh
uppnådde verkligen, att församlingen
förklarade sig villig acceptera den svenske
kanslerns förslag. Underhandlare utsågos för att
närmare bestämma villkoren. Definitivt
beslut skulle fattas vid ständernas nästa möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
