Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Mehring, Frans: Milis och stående här (efter »Neue Zeit»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vapenlöst gentemot en oerhörd
övermakt. Faran var lika stor som
överhängande, och nationens massa,
lantbefolkningen, hade ett så påtagligt
intresse av att försvara landet som
sällan torde givas. De frivilliga
strömmade också i täta massor till de
hotade gränserna.
Men hurudana voro dessa milisers
militära prestationer? Bland talrika
överensstämmande vittnesbörd är
särskilt att framhäva den mans
uttalanden, som enligt ett bekant ord förstod
att organisera franska revolutionens
seger: nämligen Carnots.
I mars 1794 hade fransmännen blivit
slagna av en österrikisk-preussisk här, ocli
den slagna hären upplöstes nästan alldeles
genom de frivilligas desertering. Dumouriez,
befälhavaren, tillstår, att Frankrike en tid
bortåt var nästan fullkomligt värnlöst oeh
räddades blott genom de allierades
overksamhet. Carnot, som efter slaget sändes till
armén, fann den i det betänkligaste tillstånd
av moralisk upplösning. Han klagar över
truppernas lättja, sorglöshet, feghet,
plun-dringslystnad samt över de ”hjordar” av
kvinnspersoner, som följde armén i lika stor
mängd som soldaterna.
Efter Carnot refererar Mehring vidare över
en expedition mot Fiirnes, då de franska
soldaterna efter att ha fördrivit en holländsk
besättning, började plundra oeh rumla om
så bastant, att framryckningen måste
avbrytas.
Sådant berättar Carnot icke såsom
något tillfälligt och oerhört, utan som
vad man kunde vänta av en armé med
denna sammansättning. Han säger
också: ”1 själva verket är det
omöjligt att med trupper av detta slag, hur
tappra de än må vara, tänka på någon
allvarlig erövring. Intet motstår
deras första anlopp, men så snart det
fullbordats, upplöses ordningen
överallt, och om fienden skulle återkomma
berodde det blott på honom att hugga
ned dem.”
Den armé Carnot organiserade
skapades också genom en
sammansmältning av de frivilliga skarorna med de
gamla linjeregementena. Detta var
återigen i nya former, en stående här,
som visade sig kunna göra erövringar,
och som också visade, att det nya
krigs-sätt, som de amerikanska rebellerna
banat väg för, ingalunda oskiljaktigt
sammanhängde med milisen. Just den
franska hären har bragt det till
fulländning, ehuru den mer och mer
närmade sig den gamla soldenärarmén.
Dess störste krigsmästare blickade med
alldeles otillbörlig ringaktning på
lantvärnshärar, vilket sedan mången
gång bekom honom illa nog.
Förkärleken för den stående armén
framträder ännu klarare än hos
Washington och Carnot hos Scharnhorst.
Plan har visserligen inte svärmat för de
gamla besoldade härarna, tvärtom
förordade han sådana reformer, ”att vi
skulle Arara glada, om de vore
genomförda i den nutida armén”. Mehring
tillfogar rent av, att ”våra tankar om
härens organisation äro en följdriktig
utveckling av Scharnhorsts tankar
däröver”. Men någon milisanhängare
i vår mening var han dock ej. I sin
skrift av 1806 uttalar han, att om det
hotande kriget med Frankrike skall
kunna sluta segerrikt, måste en
natio-nalmilis upprättas. ”Blott därigenom,
att man beväpnar folkets hela massa
erhåller en småstat en slags jämvikt i
makt vid ett defensivkrig mot en
större makt, som för ett
underkuv-ningskrig och angriper.”
Motiveringen är, att man kan utkräva större
nationella ansträngningar av ett
försvarande folk än av ett angripande. Här
finner man Scharnhorst i god
samklang med Carnot: Hade denne sagt:
med milis kan man icke föra
erövringskrig, så säger den förre: en milis är
blott brukbar i försvarskrig.
Men Scharnhorsts milis skall varken
vara härens kärna eller utföra det
reguljära anfallet. Han tänker sig efter
allt att döma milisen som en
mindervärdig hjälptrupp åt den stående
hären. Först 1813 lyckades Scharnhorst
få nationalmilisen upprättad på den
allmänna värnpliktens grund. Men
”lantvärnet” hade verkligen
ingenting gemensamt med de franska
frivilliga av 1792 oeh överhuvud förtvivlat
ringa likhet med én demokratiskt or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
