Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Mehring, Frans: Milis och stående här (efter »Neue Zeit»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganiserad milis. I själva verket var
det knappt mera än en torvtigare
kopia av den stående hären.
Under fälttåget 1813 kom lantvärnet
icke på allvar med från början; först
fem månader efter krigsförklaringen
var det fälttjänstdugligt. De
pommerska bönderna redde sig då
förträffligt vid Grossbeeren och Dennewitz.
Långsammare gick det med de
blodfattiga schlesiska vävarna, som
ingenting föiiorat genom
främlingsherra-väldet och intet hade att vinna på dess
avskuddande. De deserterade i
massor efter Katzbach men bestodo sedan
sitt elddop vid Möckern i oktober.
Lantvärnet led emellertid oerhörda
förluster. Ty mot Scharnhorsts
planer hade det icke alls tilldelats
biuppgifter. Det tillhör den stående
arméns älskvärda egenskaper att med
osägligt förakt blicka ned på all milis
men med stor beredvillighet låta den
få utföra det egentliga blodsarbetet.
Oräkneliga äro de fäktningar
lantvärnet, särskilt det schlesiska, fick ta del
i under 1813 och 1814, medan
preussiska gardet under dessa fälttåg blott
var i elden två gånger: i det
första slaget, innan ännu något lantvärn
fanns, och i det sista, framför Paris
portar. Här måste det skickas fram
för att kunna tillerkännas äran av
intåget i den erövrade huvudstaden.
Lantvärnets ”smutsiga folk” — ordet
en Hohenzollerkonungs — fick
kampera utanför portarna.
För att kunna dra ut den riktiga
moralen ur dessa historiska skisser
över milis och stående här fordras
emellertid också en blick på den
preussisk-tyska krigshistorien efter
1815.
I den skrift över den preussiska
militärfrågan, som Engels publicerade
1865, vid tiden för den preussiska
för-fattningsstriden, kallade han den
allmänna värnplikten för den enda
demokratiska inrättning, som fanns i
Preussen, om ock blott på papperet,
och för ett så enormt framsteg
gentemot alla förutvarande militära
institutioner, att den, där den en gång be-
stått, icke på längden skulle kunna
åter avskaffas.
Nu är frågan: hur kom just den
preussiska staten till denna
demokratiska inrättning? Först med kniven
på strupen hade konungen lämnat sitt
medgivande till Scharnhorsts planer
för att omedelbart efter segern genom
kabinettsorder i maj 1814 återkalla
värnpliktsförordningen. Redan i sept.
samma år återinfördes den dock igen
genom lag, men åtföljd av häftig
opposition från städernas
representantförsamlingar.
Orsaken till att 1814 års
militärkom-mission, vars ledande män voro de
under kriget avlidne Scharnhorsts
kamrater Boyen, Gneisenau och Grolmann,
genomdrev den allmänna värnplikten
var, anser Mehring, att den preussiska
staten eljest skulle stått så gott som
vapenlös i den kamp om bytet, som
just skulle begynna på
AVienkongres-sen. Om konungens motstånd nu
bröts relativt lätt, så förklaras det helt
enkelt därav, att Boyen och hans
kamrater förhandlade såsom ledarna av
en segerrik folkhär. Detta skedde i
de dagar, då tsaren förklarade för sina
generaler, att man icke kunde veta.
om ej konungen av Preussen en gång
kunde behöva hjälpas mot sin egen
här.
En annan orsak ser Mehring i det
”brutna kungsordet”, i
författnings-frågan. Hade det i stället inlösts, så
hade Preussen fått en representation,
vid vars sida det nutida
treklassparla-mentet skulle ta sig ut som ett
revolutionärt konvent. Och utan tvivel hade
det då varit ute med den preussiska
staten enda demokratiska institution.
De besittande klasserna försonade
sig emellertid med värnplikten, dels
på grund av den mycket
odemokratiska inrättningen av ettårig
tjänstgöring för vissa värnpliktiga (medan
flertalet inkallade skulle tjänstgöra
tre år), dels emedan den väsentligen
stannade på papperet. Den finansiella
nöden medförde, att en stor del av den
värnpliktiga ungdomen icke kunde
upptas inom armén. Ehuru
härorganisationen hade den obestridliga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
