Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Jacobi, A.: Departementalreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon aning om, vad som i annat
sammanhang förehafts.
Avskriver man sålunda varje tanke
på att ge försvarsministrarna en annan
.ställning än övriga statsråd, och
medger man, att av det statsråd, som har
att föredraga ärenden angående
för-svarsväsendet, kräves vida mer än
militärtekniska insikter, så måste man
också, oberoende av partihänsyn i
övligt, inse, att denna befattning alldeles
ej med nödvändighet kräver en militär
innehavare. Skälen för särskilda
föredragande för de olika försvarsgrenarna
bortfalla härmed också, för så vitt det
.ej gäller enbart hänsyn till arbetets
kvantitativa omfattning. Skulle detta,
tvärt emot vad
departementalkommit-terade antaga, bliva för betungande,
återstår här liksom på andra
förvaltningsområden den utvägen, att
förflytta en del mindre viktiga
regerings-ärenden till underordnade
myndigheter, en åtgärd, som kommitterade också
anvisat.
Bland övriga förändringar i
departe-mentalindelningen, som kommitterade,
i syfte att utjämna
departementschefernas arbetsbörda, ansett sig böra
föreslå, är särskilt att märka
kyrko-ärendenas överflyttning till
justitiedepartementet; det nuvarande
ecklesiastikdepartementet skulle under sådana
förhållanden få sin uppgift begränsad’
till huvudsakligen
undervisningsärenden. Omflyttningsprojektet har hittills
ej varit föremål för livligare debatt
annat än i vissa kyrkliga kretsar, där
man bestämt uttalat sig däremot. I
stället har man här framkastat tanken
på de kyrkliga ärendenas förläggning
till ett särskilt departement, helst med
en prästerlig chef, som väl, i likhet
med de militära ministrarna, borde
ställas utom partierna. Därest detta
önskemål, som med säkerhet kan
förutses, visar sig ogenomförbart, synes man
föredraga den nuvarande anordningen
med gemensamt undervisnings- och
kyrkodepartement. Frågan är nog
också, om ej detta även ur icke
kleri-kal synpunkt är att förorda. Departe-
mentalkommitterade synas vid
avgörande av sitt förslag hava utgått från,
att regeringens befattning med
kyrlto-ärenden skall inskränka sig till
hand-havande av kyrkolagsfrågor, vissa
be-svärsmål och dylika närmast juridiska
spörsmål. Inom den stridande kyrkan
finnes emellertid, som känt är, många,
som i likhet med den borne
kyrkofursten biskop Billing ännu hålla på
en kraftig och målmedveten
kyrkopolitik som en av den allmänneliga kristna
församlingens huvuduppgifter. Sä
länge staten erkänner och understöder
en officiell kyrka och därmed ger
denna ökade möjligheter att i en mängd
hänseenden utöva inflytande på det
kulturella livet inom landet, lär det
också bliva nödvändigt, att staten med
uppmärksamhet följer och, då så
be-höves, ingriper i kyrkopolitiken och ej
inskränker sig till att i rent juridiska
och ekonomiska frågor ägna kyrkan
sin uppmärksamhet. Skall statskyrkan
över huvud hava något berättigande,
är detta givetvis med hänsyn till de
uppgifter, som de kyrkliga
ämbetsmännen åtminstone i vissa orter ännu
kunna ha som den högre bildningens
representanter. Under sådana
förhållanden måste det synas mest naturligt,
att kyrkoärendena fortfarande
handläggas inom det departement, där
undervisnings- och folkbildningsfrågor i
allmänhet äro förlagda, och vars chef
måste betraktas som speciell målsman
för den kulturella utvecklingen inom
landet. Att skolan härigenom skulle
få svårare att hålla sig från kyrkans
övervälde, behöver knappast befaras,
så länge man har en regering, som ej
helt givit sig klerikalismen i våld.
Skulle åter ett klerikalt parti väl
komma till makten, lär detta nog tillse, att
skolan kvarhålles i kyrkans sköte,
även om kyrko- och skolärenden voro
förlagda till skilda departement.
Kommitterade förklara också i sitt
betänkande, att ”den medbestämmanderätt
med avseende å
kristendomsundervis-ningen i skolorna, som må böra
inrymmas åt kyrkan och dess målsmän, är
alldeles oberoende av kyrkoärendenas
skiljande från undervisningsväsendet”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
