Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Litteratur - Lars Hierta. Riksdagsmotioner och anföranden (Otto Grimlund)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
27
uppbrusande C. H. Anekarsvärd och
Salaprosten Fr. B. von Schwerin m. fl.,
alltmer började göra sig gällande som den
unge Lars Johan Hierta, då 22-årig fil. mag.,
jur. kand. och e. o. notarie, vid 1823 års
riksdag antogs till kanslist å riddarhuset. Först
vid nästföljande riksdag, 1828, fick han på
grund av fullmakt rösträtt. Samtidigt blev
ian notarie oc-h utgav tillsammans med M. J.
Crusenstolpe en riksdagstidning.
Opjjositionen krävde, att det
konstitutionella styrelsesätt, som uttryckts i 1809 års
grundlagar, även av konung och råd skulle följas
■och ej som skedde trampas under fotterna.
Men vid sidan om den negativa kritik av
rege-xingens åtgärder, som blev följden av att
hävda sådana krav, hade oppositionen — som vid
varje riksdag tillväxte i styrka, så att den
vid 1840 års riksdags början utgjorde
majoritet och valde utskott — även en annan
uppgift, den nämligen att sträva för
genomförandet av en
representationsförändring.
Hårda och skarpa voro de strider som i
■dessa stora och alla med dem
sammankopplade mindre frågor utkämpades mellan
regeringspartiet och den liberala oppositionen.
Och genom detta bokverk följa vi de olika
frågornas behandling år från år.
Hiertas första motion berörde ändring i
gällande förordning om fylleri och
dryckenskap och han kunde anteckna som sin seger,
att lagutskottet stödde sitt betänkande i
nästan alla punkter å hans motion och att
stånden efter kortare debatter biföll det. — Vid
denna sin första riksdag tog H. inte mycken
del i förhandlingarna, då lian dels ju hade
sin tjänstgöring och dels var upptagen att
tillsammans med Crusenstolpe utge
Kilcsdags-tidningen. Hierta var ofta i sin anföranden
sarkastisk. Ett litet roligt fall, som
samtidigt ger bevis på hur lättvindligt man på
den tiden tog studentexamen, berättas. Man
diskuterade riddarhusets s. k.
näringsstipen-dier. Som villkor för deras erhållande
satte bl. a, en greve Gyldenstolpe
studentexamen. En annan talare upplyste:
”Det har hänt att barn av 8 till 10 år tagit
studentexamen i Uppsala och säkert finnes
där ett par hundra som ej fyllt 14 år.”
Hierta anförde bl. a.: ”Att fordringarna
på kunskaper, även av dem som tagit
studentexamen, äro högst obestämda, torde hr:
greve Gyldenstolpe möjligen själv medge,
ifall det tillåtes mig erinra hr greven om ett
från hr grevens person icke så avlägset
exempel, vilket inträffade och sedan ofta som
anekdot citerades under min så kallade
Uppsalatid, nämligen av en mycket ung studiosus,
som med mycken utmärkelse tog sin examen,
sittande i professorns knä.” (!)
Mellan riksdagarna 29—30 och 34—35 låg
ett tidsskede fyllt av julirevolutionen i
Frankrike, av resningar i Belgien, Polen och
Syd-Europa. Här hemma följdes allt detta
med livligt intresse. Och Aftonbladet,
som Hierta grundade 1830, hade under de få
åren vunnit en väldig betydelse. — Hierta
representerade nu sin egen ätt, men
tidningen tog större delen av hans tid i anspråk.
Han väckte dock under 34—35 års
riksdag 5 motioner, av vilka de om
ett liberalare tullsystem och om utvidgad
näringsfrihet äro de mest intressanta — och han
hade ordet inalles 65 gånger.* — Det var
vid denna riksdag de bekanta uppträdandena
i vilka friherre Mauritz Klingspor
och Crusenstolpe spelade
huvudrollerna ägde rum. Det skulle föra för långt att
här ingå på alla de intressanta detaljer, som
därmed är sammanknippade. Det slutade som
bekant med att Klingspor av lantmarskalken
varnades och att vid voteringen om
Crusen-stolpes uteslutning den stadgade majoriteten,
fem sjättedelar av rösterna, icke uppnåddes.
(Det var 147 för och 49 n!ot uteslutningen.)
Vid 1840 års riksdag var Hierta den
ledande och sammanhållande själen inom
oppositionen. Därom vittnar såväl Harald
Wiesel-gren som den dåvarande konservative
lantmarskalken frih. C. O. Palmstierna. Den
senare skriver i sina memoarer:* ”Lars
Hiertas planer lade troligen grunden till
mycket av det som av de övriga
oppositionsmännen verkställdes.” Aftonbladsredaktionen
var medelpunkten för all opposition och man
måste beundra H:s utomordentliga arbetsför-
* Att talträngdheten då liksom nu var stor
belyser följande siffror: Under den 16
månader långa riksdagen hade L. Boye ordet
omkring 800 gånger, W. F. Dalman 700, O. A.
Cronhielm och J. Gederström vardera 700
etc. Vid 1840 års riksdag talade von
Hart-mansdorff 1,9 5 8 och .T. Cederström 1,452
gånger (!).
* G. F. Palmstier n a, Berättelser ur
frih. G. O. Palmstiernas levnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
