Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Ur utlandets tidskrifter - Marx och Engels (Paul Kampfmeyer i Soz. Monatshefte)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UTLANDETS TIDSKRIFTER
29
tenskapen och fullborda &in
världshistoriska gärning: kritiken av det
kapitalistiska samhället. Att skänka ett
helt liv i en stor offergärning för en
vän har väl världen rätt ofta fått
bevittna, men knappast det långt
svårare att under ett kvartssekel skänka .sin
personlighet åt ett hatat yrke, och
därmed avstå från sådant som gör livet
värt att leva: från den obehindrade
jDropagandan för en ny världshistorisk
idé.
Marx’ storhet förstå vi först ur dessa
intima skildringar av ett skapande
genis triumf över vardagslivets gemena,
fysiskt upprivande och själsmördande
misär. Under de vidrigaste materiella
förhållanden upptar Marx i London
sitt stora livsverk. Han står inför
ekonomisk katastrof för hela sin familj
och skriver den 31 mars 1851 till
Engels :
”Käre Engels! Medan du sysslar med
krigshistoria, för jag ett litet krig, däri jag
emellanåt hotar att ligga under, oeh varur
varken Napoleon eller Willieh skulle ha
funnit nägon utväg... Samtidigt har min
hustru haft sin nedkomst den 28 mars.
Förlossningen var lätt, däremot är hon nu
mycket sjuk, mer av borgerliga än av fysiska
grunder. Har bokstavligt inte en styver i
huset men desto flor räkningar från
småhandlare, bagare o. s. v. Du får medge, att
denna totalsås är passablement angenäm oeh
att jag till hjässan står i småborgerlig
smuts. Oeh samtidigt har man exploaterat
arbetarna! Oeh strävar efter diktatur!
Quelle horreur.”
I detta småkrig arbetar Marx
oförtrutet vidare på en kritik av
jordränteteorin och diskuterar vidlyftigt med
Engels elektricitetens användning på
agrikulturen. Med upprätt huvud
sitter han vid sitt skrivbord och kan icke
gå ut, eftersom alla rockar befinna
sig hos pantlånaren. Till dessa
brödbekymmer komma så svåra sjukdomar
i familjen. 8 sept. 1852 skriver han
till Engels:
”Min hustru är sjuk, lilla Jenny är sjuk,
Lenchen har någon slags nervfeber. Doktorn
kunde oeh kan jag ieke tillkalla, då jag icke
har pengar för medicin. Sedan S—-10 dagar
har jag utfodrat familjen med bröd oeh
potatis oeh det är tvivelaktigt om jag i dag
kan driva upp ens detta. Dieten är
naturligtvis icke lämplig under nuvarande
klimatförhållanden. Artikeln för Dana [utgivare av
New-York Tribune] icke skriven, emedan
jag icke hade en penny att skaffa
tidningar för . . . ete. ...”
I början av 1858 sysslar Marx långa
nätter igenom med den kapitalistiska
profiteorin, filosoferar över
rationellare utformning av den Hegelska
metoden, följer med intresse den engelska
arbetarrörelsen, medan hans flitiga
fingrar nästan förfrysa, ty ”reell
kolbrist” hade inträtt i hushållet.
Tillståndet avspeglas i följande brev av
28 jan. 1858:
”1 sanning, om detta tillstånd fortsätter,
vill jag hellre ligga 3 alnar under jorden än
vegetera vidare på detta sätt- Jag
personligen arbetar mig ju från misären genom
stark sysselsättning med allmänna saker. Min
hustru har naturligtvis ieke samma resurser.
I dag kom Lassalles bok, kostade 2 shilling,
icke priset på boken utan fraktkostnaden.
Denna omständighet tillförsäkrade boken ett
dåligt mottagande.”
Nöden når mot mitten av 1858 en
sådan höjd, att Marx på allvar
ifrågasätter att flytta till fattigkvarteret,
Whitechapel. Honom själv är det
likgiltigt, blott han får ro för sitt
vetenskapliga arbete. Men han har sin
sjuka hustru oeh sina uppväxande döttrar
att tänka på. Under detta elände
träder för en gång vänskapskänslan för
Engels tillbaka. Engels’ älskade Mary,
som denne varit förenad med i fritt
äktenskap och i den vackraste harmoni,
dör plötsligt. På detta uppskakande
meddelande svarar Marx blott följande
kyliga rader:
”Underrättelsen om Marys död har gjort
mig lika överraskad som bestört. Hon var
mycket god, kvick och höll mycket av dig. ’ ’
Efter dessa magra ord vänder sig
Marx till sitt eget elände. Djupt
sårad skriver Engels därpå den 13 jan.
1863 följande rader:
”Du finner det nog i si:i ordning, att
”mein eigenes Peeh” oeh din frostiga upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
