Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Händelser och spörsmål - Marx’ Kapital i finsk översättning - Gustav II Adolfs ekonomiska politik än en gång - Arbetare- och arbetsgivareorganisationer i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
31
kostar — finska staten, med sanktion
av rvske tsaron!
Härmed förhåller sig sålunda. Då den nya
finska lantdagen sammanträdde år 1907, voro
alla partier eniga om att offentliga medel
borde användas för den inhemska
litteraturens befrämjande. För sådant ändamål har
också Finlands riksdag årligen beviljat
50,000 finska mark. År 1907 ville de
borgerliga partierna ställa beloppet till ”Finska
litteratursällskapets” förfogande. Den
socialdemokratiska fraktionen förklarade sig
villig understödja förslaget under den
förutsättningen, att även för
socialdemokratisk litteratur skulle av staten
erhållas anslag, och att icke hela summan
skulle lämnas till ovannämnda sällskap, som
bekämpat socialdemokratin och icke kunde
väntas visa något intresse för utgivande av
socialistiska verk. Fördelningen av
anslaget uppdrogs då åt en kommitté, i vilken
även socialdemokratin var representerad.
Inom denna kommitté beslöts, att för do
beviljade statsmedlen även skulle ombesörjas
en finsk översättning av Marx’ Kapital.
Anslaget måste emellertid som andra
lantdags-beslut underställas tsarens sanktion.
Sanktion gavs ock — ehuru visserligen utan
närmare kännedom om hur medlen skulle
användas.
Så kommer sig då, att den första av staten
bekostade Marxupplagan nu är under
utgivande i ett land, där tsarismen dagligen
trampar friheten under fotterna.
Gustaf II Adolfs ekonmiska politik än
en gång. I Tidens decemberhäfte refererades,
efter jSTeue Zeit, ett tyskt arbete om Gustaf
II Adolfs ekonomiska politik: Friedrich
Bothe: Gustaf Adolfs und Seines Kanzlers
wirtschaftspolitische Absichten auf
Deutsch-land. Läsaren kan möjligen, ehuru intet
i den riktningen utsädes, ha erhållit den
föreställningen, att denna högintressanta
belysning av motiven till Sverges ingripandS
i trettioåriga kriget icke observerats av
våra svenska historiei av facket. Så är
emellertid, dess bättre, icke förhållandet, såsom
en intresserad nationalekonom och historiker
haft vänligheten påpeka för redaktionen.
.Bedan i Historisk Tidskrift 1910 har B.
Boethius anmält Bothes arbete, av vilket han
ger ett referat i väsentlig överensstämmelse
med det i Tiden publicerade. Omdömena äro
tämligen fördelaktiga. Bothes arbete repre-
senterar, enligt anmälaren, ”ett mycket rikt,,
hittills så gott som obearbetat material”..
Man måste ondast beklaga, att de svenska,
publikationerna — — ej blivit tillbörligt
beaktade.” Det område förf. behandlat
anser anmälaren ”kanske mer än andra kräva,
bearbetning, om man verkligen vill förstå..
Gustaf Adolfs politik”. Däremot finner
anmälaren Bothes hypoteser och tolkningar väl
vågade. Särskilt opponeras mot påståendet,,
att Söderhavskompaniet varit
hörnstenen i Gustaf Adolfs och Oxenstiernas
ekonomiska politik. ”Derua uppfattning”,,
förklarar anmälaren, ”g’andar sig
uteslutande på Usselinx’ egna uttalanden”. Att
räckvidden av de faktiska planerna på ett
kolonialkompani med tyskt kapital icke kaik
ha varit så stor som Bothe anser, vill
anmälaren . sluta av de svenska källornas
påfallande tystnad om denna sak.
Att det fanns en starkt ekonomisk
motivering till Gustaf Adolfs politik
bestrider-anmälaren ingalunda. Tvärtom. I fråga,
om de yttre resultaten medgives, att 1
Gustaf Adolfs statskonst måste ”hans stats,
materiella intressen vara den ledande
grundsatsen för allt hans handlande” (cit.
efter-Bothe). Dock finner han den ekonomiska,
sidan väl eftev iryckligt framhävd. ”Det
nya förf. givit, är väl mindre att Sverge
även under trettioåriga kriget har en
ekonomisk historia, än viktiga bidrag till
denna onekligen försummade disciplin.”
Ja, onekligen så försummad, att i den
Gustaf Adolfs-figur, som presenteras utanför
den trängsta fackmannakretsen, dessa dock
så nödvändiga drag i bilden knappt ens
finnas i någon mån antydda.
Arbetare- och arbetsgivareorganisationer i
Tyskland. Efter en värdefull och instruktiv
artikel i Sociala meddelanden n:r 9,
1913, till vilken den intresserade hänvisas,
sammanföres här nedan några notiser om
huru arbetare och arbetsgivare i Tyskland
utnyttjat organisationen. Siffrorna avse
slutet av år 1911.
Vid denna tidpunkt utgjorde antalet
arbetsgivareförbund 3,085. Endast från 1,547
föreligga emellertid uppgifter om antalet hos
medlemmarna anställda arbetare. Det
utgjorde c:a 4,378,000. Vid samma tid funnos
c:a 19,000 arbetarorganisationer av olika
slag, omfattande c:a 4,300,000 medlemmar.
Över de båda organisationernas utbredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
