Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1914 - Rewiuk, Emil: Polen och Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL REWIUK: POLEN OCH UKRAJNA
35
Anhängare av nationella autonomin
äro: österrikiska arbetarpartiet, alla
borgerliga partier utom polacker och
tjecker och delvis tronföljaren, som
i detta stycke inte är konservativ.
Tyska borgerliga partierna äro delade.
De som representera det tyska
elementet i böhmiska kammaren, bland
tjeckiska majoritet, äro fiender mot
allt som heter nationellt förtryck och
kräva nationell autonomi; de, som
härska över slovener och italienare, svära
sin ed på att man inte kan dela sådana
historiska enheter som de österrikiska
provinserna äro. Kejsaren Franz
Josef står än så länge på samma
ståndpunkt, fastän icke utan tvekan. Det
är den tjeckiska och polska
feodaladeln — folk med kolossala
förmögenheter och goda politiska förmågor —
det är de som egentligen stå i vägen för
nationell, autonomi. Eller också: den
nationella autonomien står i vägen för
dem. Utan deras hjälp skulle varken
den tjeckiska eller den lilla polska
bourgeoisien kunna hindra Österrikes
omdaning. Ty Österrike är bara till
hälften en modern stat, adeln betyder
där nästan lika mycket som i
Ryssland. Orsaken till polackernas och
tjeckernas (utom
socialdemokraternas) motstånd mot nationell autonomi
och deras förkärlek för nuvarande
provinsiella autonomi är följande:
Så länge det bara finns en lantdag
i Böhmen bli tjeckerna alltid talrikare
i den än tyskarna, ty de bilda 70 % av
Böhmens befolkning. De ge tyskarna
bara det de vilja. De ha makt inte bara
över dessa tyska samhällen, som
ensamma ligga mitt bland hundra
tjeckiska och således äro ganska svåra att
rädda från tjeckiseringen, utan också
över rent tyska län som höra till
”konungariket Böhmen”. Liknande äro
förhållandena i Galizien. Så länge
denna 8 miljoner invånare räknande
provins är styrd av en lantdag i
Lemberg är det nästan omöjligt för
ukrajnska hälften av befolkningen att
göra sig gällande i landets
lagstiftning oeh administration. Till och med
införandet av allmänna rösträtten vid
lantdagsval kan inte hjälpa mycket, ty
allmänna rösträtten kombineras i
Österrike med olika stora valkretsar:
Man ger 1 representant på 50,000
invånare åt de härskande folkslagen
(polacker i Galizien och tyskar i
alpländerna) och 1 på 200,000 åt dem, hos
vilka kapitalet och adliga
jordegendomar äro svagt företrädda. Således kan
den polska, som man kallar den,
lantdagen i Lemberg inte bara protegera
den västra äktpolska delen av Galizien
på den östra ukrajnska delens
bekostnad, inte bara protegera de fåtaliga
polska samhällena i östra Galizien på
bekostnad av de kringliggande
tusentals ukrajnska och först och främst
på ett makalöst fräckt sätt gynna
polska godsherrarnas intressen på
ukrajnska landsbygden och polska
ämbetsmännens i ukrajnska småstäder. Det
vore ännu att förlåta. Ty eftersom
polackerna undertryckas av Preussen
oeh Ryssland så måste de efter polska
boi*gares och prästers och grevars
åsikt vinna i Galizien vad de förlora
i Posen och Varschava. För ukrajnska
befolkningen är det värsta det att
polska lantdagen i Lemberg utan att bry
sig om ukrajnska protester beslutar
vad den vill, även om ukrajnska
landsbygden, skickar till ukrajnska
skolor polska lärare, som inte kunna
tala ukrajnska, som skriva sämre än
skolbarn göra, och som utan överdrift
sagt anse dessa skolbarn för
uppväxande politiska fiender oeh behandla
dem därefter.
Allt detta är saker, vid vilka
svenskarna äro så ovana, att de knappast
kunna förstå dem. Men i Galizien hör
det till den polska
genomsnittsämbets-mannens och den för resten i
privatlivet ofta trevliga godsägarens
grundåsikt att de ha en helig rätt att
regera landet just på det sättet, ty det som
de anse för sina nationella intressen är
så att säga mänsklighetens intresse,
kulturens och Europas. De tycka om
politiska fraser och medelst dem har
det inpräntats i deras politiska
åskådning, att Galizien är ett polskt land.
Det har ju hört till gamla Polen, dess
soeietet talar polska,
ämbetsmanna-språket är övervägande polskt, 800,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
