Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1914 - Rewiuk, Emil: Polen och Ukrajna - Jacobi, A.: Departementalreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL REWIUK: POLEN OCH UKRAJNA
41
sig: att vinna självständighet. I en
konflikt mellan Ryssland oeh Österrike
kan Polen verkligen befrias från
Ryssland. Galiziska polacker delade sig med
detsamma i två läger. Alla polska
partier från det rent västra polska
Galizien ville göra några eftergifter åt
ukrajnarna för att ha fred med dem
i händelse kriget med Ryssland skulle
utbryta. Ty de veta vad de förlora
om Galizien bleve en rysk provins.
”Polska bondepartiet”,
”demokratiska partiet” och ”polska soc.-dem.
partiet i Galizien” organiserade
tillsammans med ”polska socialistiska par-
tiet” från ryska Polen och andra
illegala organisationer en ”kommission”
för att vara beredda för alla
eventualiteter i ryska Polen.
”Kommissionens” verksamhet är offentlig i
Österrike och naturligtvis hemlig i Ryssr
land.
Men polska godsägare i östra
Galizien tyckte, att man inte skall reta
Ryssland och inte gynna de radikala
elementen, ty det kan vara värre än
rysk absolutism. Till slut blev
kompromissen avslutad. Den anses i
Österrike för en utomordentligt viktig
händelse.
Dep arte mentalreformen.
i | .
För TIDEN av ALRIKJACOBI.
II.
Då départementalreformen för övei
två år sedan första gången framlades
inför allmänheten, uttalades i
Social-Demokraten en förmodan, att hr
Lindmans parti, sedan det efter allt att
döma ej hade stora utsikter att mera
komma till makten, med all gevalt
skulle komma att motsätta sig varje
inskränkning av de centrala
ämbetsverkens självständighet. Detta
antagande har ingalunda jävats. Redan
några dagar efter det kommitterade
framlagt sitt slutbetänkande, såg man
detta i en ledande högertidning
betecknas som ”den liberala regeringens
reformförslag”, ett uttryck, som tydliger
avsåg att bibringa läsaren en
förutfattad mening om det föreliggande
projektets misstänkta natur. Då det väl
ej får antagas, att vederbörande
redaktion misstagit sig på, vilka män
som den 11 december 1908, dagen för
kommitterades tillsättning, sutto i
regeringen, kan uttrycket i fråga ej
förklaras annat än som åsyftande den
andel, den- liberale civilministern haft i
förslagets utarbetande. Av de fyra
män, hr Lindman på sin tid tillkallade
för att utreda föreliggande fråga, var
emellertid hr Schotte också den ende,
som kan sägas representera det parti,
varur den liberala ministären
sedermera framgick. Det var ej han,
som hade uppdraget att som
ordförande leda arbetet, och något skäl
att tillskriva just honom faderskapet
föreligger ej, allra minst som han år
1911 upphörde att deltaga i
kommitterades överläggningar och endast satt.
sitt namn under den del av
betänkandet, som redan 1912 vann riksdagens
bifall, förslaget till socialstyrelse.
Hade hr Lindman fortfarande
suttit vid styret, med tryggad
majoritet i första kammaren och vid
gemensamma voteringar, är det väl ej heller
sannolikt, att hans liv- oeh husorgan
så helt desavouerat hans
departemen-talkommitterade, trots att även hr
Schotte då sannolikt haft sitt namn
under betänkandet. Att rätta sig
efter ändrade tidsförhållanden är ju
dock en vis regel, som till och med ett
konservativt parti ej kan undgå att
följa. Ty tiden är ond. Det har också,
blivit en av högerns många mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
