Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1914 - Jacobi, A.: Departementalreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre lyckade koryféer på det
stats-rättsliga området förunnat att avslöja,
i hur hög grad det föreliggande
förslaget tagit intryck av den perversa
statsuppfattningen i en tid, då
ministrarna sägas stundom skriva
stads-rådsprotokollen och konungen får
nöja sig med att författa reservationer.
Det är professor Reuterskiöld från
Uppsala, som med vetenskapsmannens
skarpa blick funnit den punkt, där de
i förslaget framförda
omstörtningsten-denserna ohöljt trätt i dagen.
I regeringsformens § 15 skulle enligt
kommitterades förslag inflyta en punkt
av följande lydelse: ”Även eljest föres
protokoll — — —, d å k o n u n g e n
eller departementschefen
sådant äskar.” Aldrig förut
har, enligt professorns sannolikt på
grundliga forskningar stödda
påstående, förekommit, att en minister på
detta sätt i en svensk lag jämställts med
konungen. Minsta barn borde förstå,
att enda rätta formuleringen här
vore: ’’––då konungen
så befaller eller
departementschefen det äskar.” —
Konungen tillhör det att befalla,
ej att äska!
Det är nu visserligen inte alla givet
att ha ett tillräckligt starkt sinne för
uttryckets valör för att förstå det
oerhörda majestätsbrott, som de för detta
lagförslag ansvariga kungliga
förtroendeämbetsmännen gjort sig skyldiga till.
Frågan om konungens ställning till
statsrådet, ligger helt utom
departe-mentalkommitterades uppgift och har
av dem ej berörts. Att
statsrådsberedningen, ministrarnas enskilda
konferens för överläggning om de frågor,
som i konseljen skola föredragas för
konungen, enligt förslaget skulle bliva
en av lagen sanktionerad institution,
har i detta hänseende ingen betydelse.
Denna beredning, som under gångna
tider utan tvivel spelat en viktig roll
för utvecklande av solidaritetskänslan
inom statsrådet och därigenom i viss
mån bidragit att begränsa konungens
personliga makt, kan nu räkna med
en bortåt hundraårig hävd, och skulle
även utan lagens bud fortfarande bliva
en oundgänglig faktor i vårt statsliv.
Departementalreformens kärna är
däremot frågan om förhållandet mellan å
ena sidan departementen och dess
chefer, å andra sidan de centrala
ämbetsverken och de i spetsen för dessa
stående förtroendeämbetsmännen. Det har
här gällt att finna en lösning,
varigenom departementscheferna utan
onödiga formaliteter och tidsutdräkt
skulle kunna för regeringsärendenas
beredning disponera den sakkunskap
på olika områden, som de särskilda
ämbetsverken representera. Det
föreliggande förslaget har bl. a. sökt lösa
detta problem dels genom att giva
samarbetet mellan
departementscheferna oeh ämbetsmännen i de centrala
verken en mera personlig prägel, dels
oek genom att giva
departementscheferna viss ökad befogenhet att giva
direktiv för arbetet inom de till deras
departement hörande ämbetsverken.
Det är väsentligen mot de i detta
hänseende föreslagna reformerna, den
byråkratiska oppositionen vänder sig.
Det ökade personliga samarbetet
skulle närmast bestå däri, att chefen
eller annan tjänsteman från det
ämbetsverk, som handlagt ett ärende,
finge själv föredraga detsamma i
statsrådsberedningen, i stället för att,
såsom hittills varit fallet, vederbörande
ämbetsverk endast avgiver ett
skriftligt utlåtande i ämnet. Mot denna
anordning har nu för det första
framställts en del anmärkningar av
praktisk natur. Sålunda kan det stundom
ur arbetsfördelningens synpunkt
tydligen vara lämpligare, att en av
mångahanda göromål upptagen person
får skriftligen avfatta sina tankar i
en fråga än att han skall behöva på en
kanske oläglig tidpunkt infinna sig
till en personlig överläggning. Å
andra sidan är det personliga
sammanträffandet i många fall av ovärderlig
betydelse för åstadkommande av
samförstånd i en fråga. Det synes
emellertid just vara i detta förhållande,
man på vissa håll sett en fara för
ämbetsmannakårens självständighet. Vid
den muntliga överläggningen mellan
departementschef, och föredragande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
