Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1914 - Sköld, Hannes: Till diskussionen i militärfrågan. Svenska programformuleringar och miliskravet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot militärväsendet — en
omformule-ring som enligt undertecknads åsikt är
allt annat än en radikalisering.
Visserligen har nu både folkbeväpningen
och det folkliga försvarssystemet
strukits, men därmed är ingen större
klarhet vunnen, ty ställningen till det
bestående militärväsendet förblir
alldeles outredd. Ivravet på successiv
minskning av militärbördorna kan tvärtom
tolkas som ett ”accepterande av
motståndarnas utgångspunkter”. Man
måste ju en följd av år gå med på
militärbördor, d. v. s. anslag till den
nuvarande militären, om man blott
successivt vill minska dem.
Vad dessa kongresser givit oss är
således ingen radikalisering av
programmet, inte ens en lionservatisering
därav, utan i stället en svävande
formulering, som i sin välförstådda
strävan att överskyla och sammansvetsa
de inom partiet i militärfrågan
härskande åsiktsmotsatserna givit upphov
till mycket arbete för partiets sjuttio
uttolkare.
Redan i fjol våras föreslog Branting
i Tiden en återgång till formuleringen
iore 1911: ett folkligt försvarssystem.
»Sedan dess har man förskjutit kravet
ännu en latitud och kräver nu från
hans och hans likasinnades håll
folk-beväpningskravets återupptagande. I
valet mellan två onda saker måste man
ju välja det minst onda. Och hade
man endast de två alternativen, vore
säkerligen folkbeväpningen att
föredra. Ett folkligt försvarssystem —
ja, också våra vänner fienderna vilja,
gubevars, ha ett ”folkligt
försvarssystem”. Den liberala valparollen
lydde ju bl. a. ”försvarets
populari-sering”. Men, som red. Henriksson i
Blekinge Folkblad på sin tid däremot
framhöll, popularisera militärförsvaret
kunna inte vi socialister vara med på.
Inte ens kravet på folkbeväpning är
emellertid något tillräckligt konkret
krav. Det kan ju betyda milisen, men
det kan betyda allt möjligt annat
också. Låt oss bara uppställa
kuggfrågan : ”Är vårt nuvarande svenska
militärsystem folkbeväpning eller inte?”
Frågan kanske besvaras olika i olika
partier. Men även inom vårt parti
finns det hos en del partivänner en
tydlig benägenhet att besvara frågan
jakande eller åtminstone
undvikande. Här måste alla miliskravets
uppriktiga anhängare inom vårt parti
kräva klart besked.
I själva verket kan man ej hos de
partivänner, som sträva för återgång
till formuleringen före 1905, finna
någon större benägenhet att knäsätta
miliskravet. Ty man får inte lämna
ur sikte, att miliskravet, på alla håll
där det finnes och framförallt i
Tyskland, städse uppfattats som något
absolut motsatt mot den bestående
militären. Därför har o ck
-så det tyska partiet städse
yrkat avslag på alla
utgifter till det bestående
militärväsendet. Någon antydan om
att detta skulle bli följden av
folkbe-väpningskravet har man ej hört talas
om.
Det svenska partiet har sålunda
egentligen aldrig haft miliskravet på
sitt program. De enda ansatserna- i
den riktningen tycks ha varit
Carle-sons förslag på sista kongressen om
neutralitetsskydd, en ståndpunkt han
ju nu uppgivit, samt Lindhagens
nyligen framlagda förslag i liknande
riktning. Det sporadiska
framhävandet av tyskarnas milisståndpunkt kan
knappast betecknas som ett krav på
milisens införande på vårt program.
Men skola vi ha milisen, så låt det
bli milisen, med dess konsekvens: a
n-slagsvägran och inga
halvt-om-halvt-formuleringar.
Det är emellertid inte så alldeles
klargjort vad milisen är eller inte är.
Man brukar nöja sig med att
definiera den såsom systemet ”en man ett
gevär”. Och man har då och då
hänvisat till det schweiziska systemet. I
Tyskland har man också på senaste tid
framställt en fordran om
”miliskravets konkretisering”, vilket visar, att
man just i miliskravets klassiska land
är ganska trevande rörande de vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
