Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3, 1914
- Steffen, G. F.: Den svenska socialdemokratin och Sverges grundlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilda länder med olika politiska
kynnen och utvecklingsförlopp. Och det
finns ingen anledning att misstänka,
att Marx skulle förhållit sig likgiltig
emot dagspolitiska spörsmål, som
innebära frågan om en ökning eller en
minskning uti arbetarklassens
politiska medbestämmanderätt eller frågan
om den politiska demokratismens
vidare utveckling eller om hejdandet av
denna utveckling i reaktionära
samhällsklassers intresse.
* *
*
För den svenska arbetarklassen’ har
just nu, genom konungens
borggårds-tal till bondetåget den 6 februari och
genom den därur sig utvecklande
konstitutionella konflikten, spörsmålet om
våra nuvarande grundlagars
lämplighet eller
olämplighet för en tidsenlig politisk
utveckling i demokratisk riktning i
vårt land blivit en fråga av högst
aktuellt och synnerligen djupgående
intresse.
Ar ett verkligt konstitutionellt
oeh parlamentariskt styrelsesätt
möjligt inom ramen av våra nu gällande
grundlagar? Möjliggöra dessa en
återgång till personlig konungamakt?
Äro alla de viktigaste dragen av den
politiska och rättsliga demokratism,
som är en livssak för den moderna
arbetarklassen, tillgodosedda
genom våra grundlagar?
Innan jag går att med lagtexten
närmare belysa dessa spörsmål, måste jag
ange, vad jag menar med orden
”kon-stitutionalism”, ”parlamentarism” och
’ "demokratism”.
Konstitutionellt är styrelsesättet, då
statschefen — han må vara arvkonung
eller vald riksföreståndare (president)
— aldrig kan företaga en
statshand-ling annorledes än tillsammans med
och med samtycke av ministrar,
som äro ansvariga inför en
folkvald riksdag. Då ministären icke blott
’-ndantagslöst måste framgå ur
riksdagens majoritetsparti, utan även
riksdagens samtycke ständigt
kräves för att ministrarna skola
kunna fortsätta sin ämbetsutövning, ha vi
att göra med parlamentarism.
Demokratisk är denna konstitutionalism och
parlamentarism, då valrätten till
riksdagen och riksdagens organisation (i
en eller två kamrar) äro sådana, att
majoriteten av myndiga medborgare
städse i sista hand avgör över
riksdagens politik.
* #
Sverges grundlagar äro, som bekant,
regeringsformen, riksdagsordningen,
successionsordningen och
tryckfrihetsförordningen. De kallas för
grundlagar, därför att de angiva huru staten
är organiserad oeh hur rättigheter och
plikter äro fördelade mellan regering,
riksdag, ämbetsmän och folk. Jämte
de fyra grundlagarna äro ett trettiotal
”konstitutionella stadgar” att beakta.
Viktigast bland dessa äro: riksakten,
konungaförsäkran, tro- och
huldhetseden, ansvarighetslagen för statsrådets
ledamöter, instruktion för
justitie-kanslersämbetet, instruktion för
justitieombudsmannen, ansvarighetslagar
för riksdagens fullmäktige m. fl.,
valbestämmelser, reglementariska
föreskrifter för riksdagen, myntlagen,
för-hållningsregler för justitieministerns
trvckfrihetsombud.
Viktigast av alla dessa urkunder är
regeringsformen, därför att
den bestämmer, huruvida vår stat är
en konstitutionell stat eller ej.
Då vi taga fram denna urkund, finna
vi, att den är daterad den 6 juni 1809
samt att den är ”antagen, gillad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:10 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1914/0086.html
