Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1914 - Grimlund, Otto: Taylorsystemet eller rationell arbetsledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högst eftersträvansvärt — en
förklaring som kapitalisterna naturligtvis
inte själva leva efter! Åt f ö r cl e
1-ning en av dessa genom en ökad
produktion hopade enorma varumassorna
ägnar Taylor endast några få löst
nedkastade rader. Han har för sig, att
genom de minskade
produktionskostnaderna skall priset på varorna sjunka
så att arbetareklassen får råd att köpa
en mängd varor, som den förut måst
undvara.
Under ett socialistiskt
samhällsskick är det klart att en stegring av
produktionen, en rationell
arbetsledning medför fördelar för alla
medborgare, billigare produktionspris,
kortare arbetstid etc. Men redan, av vad
ovan är sagt framgår att den
rationella arbetsledning, som
bygger på det Taylor ska
systemet, måste med näbbar
och klor bekämpas av
arbetarna. Och det skall litet närmare
belysas i följande rader.
Först och främst är det fråga om
organisationens vara eller icke vara.
Klass känslan skall bort. Arbetaren
skall lära sig förstå att han har
gemensamma intressen med arbetsgivaren.
Var och en arbetare antages för sig,
registreras för sig och behandlas på
mest lämpliga sätt. Det gäller väcka
hans ”ärelystnad” och ”det har visat
sig, att småningom all ärelystnad, allt
självständigt tänkande förkvävs, om
man blott behandlar arbetaren som
massa, icke enskilt och som
individer”.
Genom den ökade
produktionsförmågan behöves ett betydligt mindre antal
arbetare. En järnbärare ersätter 8
stycken; där det var 120 sortererskor
förr blir det blott 35 stycken kvar ef-
ter Taylorsystemets införande. Vart
taga alla de andra vägen? Arbetslösa?
Nej, säger Taylor, tack vare de
billigare prisen på varor, har den därmed
följande ökade köpkraften hos
arbeta-reklassen till följd en oerhört ökad
produktion för vilken dessa arbetare
tages i anspråk. Hin tro’ det! (För
resten, ståltrusten, vid vars fabriker
Taylor är anställd, har i flera år
praktiserat systemet, men det oaktat icke
sänkt sina priser.)
Så komma vi till det som hägrar och
lyser grannast:
löneförhöjningen. Denna bör ej rätt gärna gå
över 60 %, ty då tager arbetaren sig
gärna många fridagar och slår sig på
att supa. Samtidigt som arbetaren får
denna 60 % ökning i arbetslönen ökas
hans produktion (i exempel I) med
ungefär 350 %; arbetsgivaren får nu
lastat en ton järn, som förr kostade 7 2/10
cent, för 3 3/10 cent, trots det att i den
senare summan ingår kostnader för
basar, kontor etc. Denna
löneförhöjning betyder i förhållande till
produktionsökningen helt enkelt en
synnerligen stor lönen edsättning!
Men vidare: det finns synnerligen små
garantier för att denna löneförhöjning
blir varaktig. Ty vid en ekonomisk
kris passar nog arbetsgivaren på att
pressa ner lönerna. Men arbetaren får
allt ändå leverera samma
arbetskvantum.
Den Taylorska dressyren sätter
fullständigt ur spelet den lilla andliga
verksamhet, som arbetaren ännu i regel
behöver utveckla under arbetet. Detta
blir fullständigt själsdödande. Men
det måste den moderna industrialismen
bli förr eller senare. Man har då blott
att se till att arbetstiden blir så kort
att arbetaren finner tid att vila ut sig,
sova och ändå ha en god stund över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
