Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1914 - Grimlund, Otto: Taylorsystemet eller rationell arbetsledning - Jacobi, A.: Missriktad demokratism. Ett inlägg i fideikommissfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt andlig rekreation. Månne Taylor
vill en arbetstidens förkortning? Nej!
Han påpekar att den kan förkortas
ifall det synes önskvärt.
Men när tro ni väl en arbetsgivare
funnit en förkortning av arbetstiden
önskvärd? Aldrig. Så blir följden
den, att arbetarna på några få år äro
tröttkörda, utsugna, färdiga för
sophögen. År från år sjunker
industriarbetarnas åldersgräns.
Mot alla dessa nackdelar, som
systemet erbjuder, kan man sätta en
förtjänst. Taylor systemet
påskyndar den kapitalistiska
utvecklingen. Det gynnar de
stora firmor, som ha råd betala de
dyrbara förstudierna för systemets
införande. De små, som ej ha råd införa
det, ihjälkonkurreras.
Kapitalkoncentrationen påskyndas. Och ett steg mot
socialismen tillryggalägges.
Missriktad demokratism.
Ett inlägg i fideikommissfrågan.
För TIDEN av ALRIK JACOBI.
Frågan om fideikommissens
upphävande, som vid årets riksdag föreligger
i två särskilda motioner i andra
kammaren, torde numera kunna räknas till
de stående numren på riksdagens
repertoar: sedan 1880-talet har detta
spörsmål varit uppe väl ett dussin
gånger ; i flertalet fall vunnit bifall i andra
kammaren, men förkastats i den
första, tills för ett par år sedan
lagutskottet lyckades åstadkomma
sammanjämkning mellan kamrarnas beslut och
en skrivelse i frågan avläts till kungl.
maj :t. Några åtgärder i saken ha dock
ännu ej hörts av, och en del
andra-kammar-ledamöter hava nu ansett
tiden inne att ånyo bringa frågan i
åtanke samt eventuellt genomdriva ett
mera bestämt uttalande mot den gamla
institutionen än det, som förra gången
antogs.
Fideikommissfrågan är onekligen
också ett problem, som det för en
reformintresserad lagstiftare ligger nära
till hands att taga itu med. Inrätt-
ningen är sedan 100 år halvt ställd
på avskrivning genom föreskriften att
inga dylika stiftelser i fast egendom
mera få grundas. Ett förslag om
avvecklingens fullföljande har därför
alltid utsikt att på åtskilliga håll utan
vidare accepteras som självklart.
Bönderna, som under 1800-talet
genomdrivit de reformer, varigenom
deras odal jord förvandlas i kontanter
och deras barn i proletärer, ha
ingenting haft emot, att låta
godsägareklassen gå samma A7äg. Bourgeoisien har
med tillfredsställelse röstat för en
förändring, som skulle frigiva ytterligare
några tusen mantal åt
jordspekulationen och en del arbetarerepresentanter
ha lockats med, i hoppet att få se
uppfyllelsen av profetian:
–- over fogdeborgar grå,
där skall plogarna gå, där skall
stugorna stå!
Den gamla aristokratiska
institutionen har, kort sagt, varit småfolket en
förargelse och’ liberalismen en galen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
