Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1914 - Jacobi, A.: Missriktad demokratism. Ett inlägg i fideikommissfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap, och därför skall den bort för
vad pris som helst.
De andra-kammar-ledamöter, som nu
senast motionerat i frågan,
representera också skilda partier och
samhällsklasser. En motion har
frambu-rits av en högadlig, liberal
agrarpolitiker, en annan av några
socialdemokratiska småbrukare. Inom högern
saknar reformen ej anhängare vare sig
bland stads- eller
lantmannarepresentanterna, och tillägges slutligen, att
”partiet Zetterstrand” av gammalt
har frågan på sitt program, kan
densamma nog med fullt så god rätt, som
mycket annat, betecknas såsom
stående över partierna.
Från socialdemokratiskt håll har
frågan icke förut framförts. Hr
Lindhagen väckte emellertid, före sin
formella anslutning till arbetarepartiet,
vid 1907 års riksdag förslag om
fideikommissens avskaffande såsom ett led
i en allmän jordreform. Lindhagen
har emellertid i sina uttalanden
rörande denna fråga vida mer än
fideikommissinstitutionens liberala och
moderata vedersakare visat sig hava blick
för, att den åsyftade reformens
kärnpunkt ligger icke på familjerättens
utan på jordpolitikens område.
Sålunda har han bl. a. under debatten
vid 1906 års riksdag framhållit
hurusom, innan fideikommissen upphävas,
åtgärder måste vidtagas för hindrande
av skogarnas övergång i
skövlarhän-der. Att den enskilda företagsamheten
ej utan kontroll bör få taga itu med
att exploatera fideikommissens ”öde
vidder”, är nog också en sak, varom
man inom det socialdemokratiska
lägret är fullt enig. Fråga är
emellertid, huruvida dylika, allt annat än
önskvärda konsekvenser av en
fideikommissreform under nu rådande
förhållanden med säkerhet kunna
förebyggas. Kunna garantier ej skapas
för, att fideikommissens upphävande
kommer att främja en verkligt
demokratisk jordpolitik, finnas inga skäl att
offra dessa institutioner på
jämlikhetens altare.
Hr Lindhagen avlivade redan i sin
motion vid 1907 års riksdag åtskilliga
av de skäl, som enligt gammalliberal
vulgäruppfattning ansetts tala mot
fideikommissen. Den förmenta
orättvisan mot fideikommissariernas
lott-lösa syskon reduserades sålunda till
sina rätta dimensioner i förhållande
till alla de oändligt mycket mera
skriande ekonomiska orättfärdigheter,
som begås och tillåtas i ett
kapitalistiskt samhälle. Där miljoner
människor måste träda ut i livet utan
minsta utrustning, kan den allmänna
rättsuppfattningen knappast taga illa vid
sig, att syskonen till 37 grevar, 39
friherrar, 61 andra adelsmän och 31
ofrälse personer ej få någon arvejord.
På samma sätt avfärdades de vanliga
klagomålen över godsens vanskötsel
samt den demoralisation och de
arvs-processer, fideikommissinstituten
beskyllas för att framkalla. Några
bevis i ena eller andra riktningen torde
härutinnan ej hava kunnat
förebringas; några gods äro sämre, andra
bättre skötta än annan jord; några
innehavare bliva sämre, andra bättre
karaktärer än genomsnittet.
Det enda verkligt vägande skäl, som
återstode, skulle enligt hr Lindhagens
uppfattning vara, att fideikommissen
innebur o ett jordmonopol, en
inskränkning av möjligheten till jordens
utnyttjande för människors uppehälle. I vad
mån fideikommissen härvidlag ha mera
på sitt samvete, än storgodsen i
gemen, synes tämligen tvivelaktigt. Enda
påvisbara skillnaden lär väl vara, att
fideikommissbestämmelserna innebära
en inskränkning i innehavarens
möjlighet att utnyttja jordvärdet på
för tillfället mest lukrativa sätt. Men
en dylik synpunkt finner åtminstone
hos hr Lindhagen säkerligen lika litet
medhåll som de klagomål, vilka vid den
av honom verkställda värmländska
jordundersökningen framkommo från
vissa hemmansägare med anledning
därav, att ett eventuellt förbud mot
bolags jordförvärv befarades komma
att utöva ett ofördelaktigt inflytande
på hemmanens saluvärden.
Det är just den samhällsföreteelse,
som ligger i bolagens jordförvärv, man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
