Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1914 - Jacobi, A.: Missriktad demokratism. Ett inlägg i fideikommissfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter skulle också, om jordägaren
däröver erhölle fri dispositionsrätt,
sannolikt med det snaraste bliva avyttrade.
Om härvid ej sörjdes för, att de
förutvarande brukarna tillförsäkrades
fortfarande besittningsrätt till sin jord,
skulle dessa i många fall utsättas för
faran att helt proletariseras och
landets jordfasta befolkning därmed ånyo
drabbas av en förlust.
Naturligtvis har med vad nu sagts ej
avsetts att göra någon skönmålning av
lantarbetarnas ställning under det mer
eller mindre patriarkaliska regementet
på ett fideikommiss. I stort sett är
deras lott utan tvivel densamma som
andra proletärers under kapitalistisk
regim. En tryggare och mera
oberoende ställning för dessa
jordbruksarbetare och ofria jordbimkare är ett
obestridligt socialt önskemål. Om detta
kunde vinnas genom ett upphävande
av fideikommissinstitutionerna, vore
socialdemokratins ståndpunkt i denna
fråga utan vidare given. En
avskrivning och uppdelning av fideikommissen
bör också stå på socialdemokratins
program, men en avskrivning ej till
förmån för innehavarens medarvingar
utan till förmån för dem, som brukat
och bruka godsens jord. Det
missförhållande, som vi vända oss mot, är den
enskildes — godsägarens,
fideikommis-sariens eller bolagsdirektörens — rätt
att tillgodogöra sig avkastningen av
den jord, som hans fot kanske aldrig
beträtt, men vi hava däremot ej någon
anledning att — som bourgeoisin —
stöta oss på den i
fideikommisstiftel-serna hävdade principen, att jorden
skall innehavas med besittningsrätt, ej
med oinskränkt äganderätt. Fråga
kan ju vara, i vad mån de syften, som
fideikommissens stiftare en gång velat
främja, varit sådana, att samhället kan
anses skyldigt att för all framtid
respektera deras dispositioner. I en sak
borde man doelc vara enig: den jord,
som en gång på detta sätt blivit
skyddad från att som vanligt köpegods gå
ur hand i hand, bör även för framtiden
förbliva undantagen från
fastighets-spekulationen. Om de, som i nu
gällande ordning utsetts att förvalta
denna jord, ej längre vilja fylla
ifrågavarande funktion, eller om det ur
samhällets synpunkt befinnes nödigt, att
de därifrån entledigas, blir det
samhällets sak att övertaga denna
funktion och tillse, att de personer, som
hittills haft sin bärgning av arbete på
jorden, ej bliva lidande på
förändringen. Utnyttjas de möjligheter, som
här föreligga, kan det hända, att
fideikommissen ej behöva bliva stötestenar
för en modern jordpolitik, utan att
tvärt om de inskränkningar i den
enskildes dispositionsrätt över jorden,
som dessa stiftelser innebära, kunna
underlätta kampen för jordens
frigörande från kapitalismen.
Medan man från kapitalistiskt håll
av naturliga skäl gärna hävdar
stordriftens företräden eller åtminstone
likvärdighet med småbruket ur
nationalekonomisk synpunkt, har man just
inom dessa kretsar i allmänhet blicken
klar för de olägenheter, som kunna
uppstå därigenom, att stora
ekonomiska företag komma att ligga i
händerna på personer, som ej äga insikt
och intresse i deras förvaltning. Ett
modernt större jordbruk är lika
mycket som någon industriell anläggning
ett affärsföretag, som ej får bliva
någon sinekur för innehavaren. Det är
därför man även inom här åsyftade
kretsar numera är böjd för en reform,
som fritager fideikommissinnehavarna
från att befatta sig med det dem
kanhända främmande jordbrukarkallet.
Mot en sådan omläggning är givetvis
intet att invända. Om staten sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
