Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1914 - Jacobi, A.: Missriktad demokratism. Ett inlägg i fideikommissfrågan - Händelser och spörsmål - Industriarbetarereserver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillvaro kunna tolereras, så länge
privat jordmonopol över huvud existerar.
De som komma att vålla största
vanskligheterna, bliva emellertid de
godsägare, som principiellt icke hava
något emot en avlösning, men som anse
det ekonomiskt fördelaktigare att ur
sin jord oeh sina underhavande pressa
ut största möjliga profit än att nöja
sig med den ersätning, staten kan
komma att erbjuda. Här blir det statens
uppgift att genom lämpliga medél
övertyga vederbörande om deras
olämplighet som jordbruksledare.
Möjligheten att hänsynslöst utsuga jord
och folk måste sålunda effektivt
kring-skäras. Riksdagen har redan en gång
tagit initiativ till en lagstiftning i
detta hänseende, i syfte att förhindra
skövling av fideikommissens skogar.
Nästa åtgärd torde bliva, vad
Lindhagen betecknande kallat en social
arrendelagstiftning, varigenom
arrenda-toi’er och torpare skyddas för
exploatering. Slutligen kommer det an på
den allmänna
arbetarskyddslagstiftnin-gen att understödja de egentliga
jordproletärernas strävan till bättre
villkor, varigenom stordriften inom
jordbruket kommer att visa sig mindre
ekonomisk ur arbetsgivarsynpunkt.
Vid sidan härav måste staten
ovillkorligen fasthålla vid den principen, att
fideikommissjord under inga
omständigheter får försäljas eller på annat
sätt till enskild person avyttras; för
innehavaren får sålunda icke öppnas
någon utväg att i strid mot stiftelsens
statuter och statens intressen utlämna
jorden till spekulationsobjekt eller
tvinga staten att i konkurrens med
andra köpare bjuda högre ersättning, än
annars skäligen skulle kunna
betingas.
I den mån staten sedermera i en
framtid på allvar slår in på en
radikalt demokratisk jordpolitik, skola
utan tvivel allt flera fideikommissarier
finna med sin fördel förenligt att
mottaga statens anbud att avsäga sig
dispositionsrätten över sina domäner eller
åtminstone delar därav. I sista hand
har staten här den resursen att, om ej
helt förbjuda samlande av större
jordegendom hos en innehavare, åtminstone
försvåra dylik latifundiebildning, t. ex.
genom progressiv jordvärdeskatt. Den
möjlighet att genom skenbara
försäljningar eller något annat bulvansystem
undgå en dylik beskattning, som bolag
och andra enskilda jordägare kunde
tänkas utfinna, bleve av naturliga skäl
helt och hållet avstängd för
fideikommissen.
För en lagstiftning av detta slag är
vår tid eller rättare vår riksdag
naturligtvis ännu ej mogen. Syftet med
framdragandet av denna framtidsvy
har varit att påvisa onödigheten och
olämpligheten av en lagförändring,
som för tillfredsställande av en
doktrinär nivelleringssträvan och vissa
andra tämligen problematiska önskemål
åt den privata jordspekulationen
pris-gåve Sverges sista verkliga arvejord
och medgåve ett antal av landets
största jorddrottar en oförtjänt befrielse
från ärvda förpliktelser, utan att i
gengäld fordra några garantier för att
reformen komme att gagna det
allmännas intressen.
Händelser och spörsmål.
Industriarbetarereserver. Vilka väl- ken för jämförelses skull även medde-
diga massor av industriarbetare, som las antalet deltagande industriarbeta-
1911 ej deltogo, ehuru röstberättigade, re samt den soc.-dem. röstsiffran,
framgår av nedanstående tabell i vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
