Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1914 - Hedén, Erik: Politikens kämpande grundåskådningar (Macdonald: Socialismen; L. T. Hobhouse: Liberalismen; Lord Hugh Cecil: Konservatismen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktigast är dock numera den
ekonomiska lagstiftningen. Frihandeln är
ju för den engelska liberalismen ett
självklart grundfaktum, medan den
ledande svenska liberalismens enda
ingripande mot vårt folkutsugande
tullsystem — som den för några år sedan
var med att höja — är
sockerkompro-missen. Den svenska liberalismen
liksom den engelska har delvis övergivit
Manchesterteorin, men medan den
senare har övergivit dess motvilja mot
statens ekonomiska verksamhet, har
den förra övergivit frihandeln.
Rörande vården av statens egendom har hr
Staaff i kungsådrefrågan hävdat
bortskänkandet av det allmännas rätt som
den liberala principen i motsats mot
den socialdemokratiska. Hans
regering genomdrev ock en lag, som
underlättade bortsäljandet av kronojord, och
under 1913 såldes för över en miljon
sådan. Hobhouse däremot hävdar
klart och skarpt att en
egnahemsrörelse, som avser skapande av en mängd
små jordägare, är en rent, konservativ
men icke alls liberal politik. Lloyd
Georges jordreform är byggd på
samma grundsyn. I Sverge möter man
denna blott hos radikala vildar som
Adolf Åström. Dess sanning är dock
så slående att även i Sverge den
liberala allmänmeningen tagit starka
intryck därav, såsom synes av det
förvånande vänliga mottagande den
Åströmska boken erhöll ända in i den
högerliberala pressen. Desto skarpare blir
domen över den officiella liberala
jord-politiken.
Medan hos oss även den liberala
regeringen ej ens vågat tänka på det.
gamla, som rättvist allmänt erkända
kravet å jordvärdestegringsskatt,
kräver Plobhouse liksom Lloyd George ren
jordvärdeskatt; därvidlag samgår hans
radikalt socialpolitiska riktning med
den radikalt gammalliberala, som ovan
omtalades. Men att han ej förbiser det.
rörliga kapitalets monopolmakt oeh
osunda användning, visar hans skarpa,
kritik av aktiejobberiet. Han vill
drabba detta genom en särskild skatt,
på spekulationsvinster, ja, han vill
ersätta det genom en samhällig
organisation, för vars tilltänkta
utformning-han dock ej närmare redogör.
Men leder då ej Hobhouses lära till
socialism? Han är fördomsfri nog att
därpå svara ett, visserligen modifierat,
ja. Han har ingen längtan efter den
liberala ”självständigheten”, som
består i kapitulation inför högerns
ekonomiska program, medan den friar till
socialdemokraternas understöd. Det
är dock två slags socialism han
tillbakavisar. Dels den ”byråkratiska”,,
vilken vill införa socialismen ej genom
folkets fria verksamhet utan genom
myndigheternas förmynderskap. Det.
är ovisst vad han härmed syftar på.
Man kunde möjligen misstänka en
snärt mot ett par Fabiansocialister, om
ej detta vederlädes av ett par
yttranden längre fram, där han ger det
varmaste pris åt Fabiska sällskapet. Dels
ogillar han ock den ”mekaniska”
socialismen, varmed han uppenbart
menar den rättroget marxistiska. Det är
karaktäristiskt för England, att hans
kritik över denna, frånsett ett par
gängse liberala deklamationer om dess
”tvång” och ”utopism”, nära
sammanfaller med den, som ges av den
engelska socialismens ledare Ramsay
MacDonald i den skrift, vartill vi nu
övergå.
3. Socialismen.
MacDonakls skrift i föreliggande
samling gör ej sin författare full
rättvisa. Stilistiskt sett vittnar den föl1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
