Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1914 - Hedén, Erik: Politikens kämpande grundåskådningar (Macdonald: Socialismen; L. T. Hobhouse: Liberalismen; Lord Hugh Cecil: Konservatismen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sin allmänna styrelse oeli gentemot
inbördes misstänksamhet i det
dagliga livet, i det vi ej känna oss
upp-bragta mot en medborgare, om han
handlar efter sitt behag, och ej heller
ägna honom ett misshag, som väl kan
vara lagligt ostraffligt men dock
pinsamt att skåda”. Med Stuar.t Mill
hävdar Hobhouse att man bör tåla en
annan medborgares rätt att fela ej med
den slags fördragsamhet, som finner
hans handlingssätt oviktigt, utan med
den rättvisa som tillmäter andras
mening lika stor vikt som ens egen.
Men friheten får ju ej utlöpa i
anarki, ty då spränges organismen.
Mot tidigare liberala tänkare måste
ock hävdas, att det ej finns någon
ursprunglig harmoni mellan de enskildes
personliga intressen. Däremot
framväxer steg för steg en sådan harmoni,
dit det är samhällets plikt att leda
utvecklingen. Detta sker dels genom att
giva medlemmarna en uppfostran till
frihet, personliga väsen värdig. Men
det kan ock kräva ett ingripande
medels lagstiftning och förvaltning, vilket
blott till det yttre ter sig som tvång.
Ty om individen i frihetens namn
skadar andra och deras personliga
utveckling, utövar han ju tvång. Det
skenbara tvång, som staten lägger på
honom, är alltså i verkligheten ett värn
för friheten. Då nu intet ger sådant
tillfälle att skada och tvinga andra
som ekonomisk makt, förstår man att
den utveckling av liberalismen
Hobhouse här tecknat leder till ett blankt
utdömande av gammalliberalismens
s. k. ekonomiska frihet.
Det är frestande att jämföra denna
moderna engelska liberalism med den
svenska Staaffliberalismen. Man
kanske finner det missvisande att jämföra
ett teoretiskt system, sådant som Hob-
house ger med en praktisk politik,
vilken ju mer än det förra måst taga
hänsyn till verkligheten med dess tusen»
hinder för logik och radikalism. Me»
vad skall man då uppsätta till
jämförelse med Englands teoretiskt
utförda-liberalism i ett land, som tydligen
saknar all liberal teori, eftersom partiets
främste teoretiker f. n. tycks vara
redaktör Ekman? Dessutom är det
ostridigt att även den praktiska
liberalismen i England avgjort fast alltför
långsamt vandrat i
Hobliouse-radikalis-mens riktning, medan den
rådandesvenska liberalismen blott tveksamt,
följer med eller står stilla eller rentav
går åt motsatt håll.
Ifråga om sociallagstiftningen, deif
Staaffska regeringens starkaste sida,,
kan ju med ett visst sken av
sanning-göras gällande, att den skött sig
någorlunda jämförligt med den engelska
regeringen, när hänsyn tages till
kortheten av dess maktinnehav och till vårt.
lands större fattigdom. Men man är ey
skyldig tro, innan man sett det, att den
vill vidkännas principen om staten»
plikt att skaffa alla arbetande
medborgare en anständig bärgning, en
princip, som Hobhouse energiskt över helas
linjen hävdar och ministären Asquith
på ett viktigt område knäsatt i och
med Lloyd Georges jordreform. För
övrigt bruka liberalismens svenske
försvarare fritaga sin f. d.
regerande-skyddsling med en hänvisning till
första kammarens veto. Ett farligt
försvar ! Ty den Staaffska regeringen
har-ej ens vågat ett genomgripande förslag
till detta hinders brytande,
medan-Asquiths i och med lordernas
krossande utfört en historisk bragd.
Hobhouse har därvidlag, ehuru även ha»
förordar ett tvåkammarsystem, ärt
längre gående reform planer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
