Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1914 - Carleson, C. N.: Mexiko—Panama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rnande makter behandlas efter ett
schema, avklappat på den europeiska
diplomatins metoder. Även i detta
stycke förstå yankees att bringa ett
maskineri till fulländning. Roosevelt
eller Wilson — mekanismen arbetar
prompt och korrekt.
Först ett ord 0111 den farled, som nu
förbinder Atlantiska och Stilla haven.
Dess byggande ger oss en bild av
fredlig ”penetration”. Innan arbetet på
kanalen emellertid för tio år sedan
kunde sättas i gång, måste en del
”formaliteter” undanstökas. Redan för
mer än sextio år sedan var tanken på
en genombrytning av Isthmus uppe,
och England och Nordamerika bevaka-
- de då sina respektive intressen i
Claj7-ton-Bulwerfördraget, som innebar, att
de fördragsslutande makterna
gemensamt garanterade kanalens
oantast-b a r h e t och neutralitet. Så
föga utvecklad var då ännu andra
staters transoceaniska handel, att de två
anglosachsiska nationerna fingo utan
intrång ensamma ombesörja denna
affär. Så förgick en lång mellantid av
ett halvt sekel, varunder Ferdinand
Lesseps’ skapelse — den franska
Pana-makanalbolaget — med dess slutliga
krasch och svindel i slutet av
1880-ta-let gick över scenen efter att ha grävt
ut ett stycke av näset, men grävt ännu
djupare i dc franska
obligationsinne-havarnas fickor. Efter den franska
finanskatastrofen, där yankeen
säkerligen ej förlorade en dollar och John
Bull ej en sovereign, slöt sig under
många år en djup tystnad om det
sålunda misskrediterade företaget. De
intresserade åskådarna av kraschen
släppte dock ej ur sikte det stora,
betydelsefulla projektet, och så kom till
stånd ett nytt fördrag mellan nämnda
makter, som i sina bestämmelser i viss
mån avspeglade förändringar i
storstaters politik och maktlägen.
I detta s. k.
Hay-Peauncefoot-för-drag, avslutat år 1901, fick den
alltjämt vidhållna neutralitetsprincipen
en noggrannare formulering.
Efter-det spansk-amerikanska kriget år 1898,
som gav Förenta staterna Cuba,
Porto-rico och Filippinerna, hade denna stat,
definitivt slagit in på
”imperialismens” stråt, dels med sina nya
besittningar i Karaibiska havet ryckt
närmare Panamanäset, dels med
besättandet av Havajiöarna och erövringen av
Filippinerna i fjärran östern vidgat,
sin intressesfär åt ett håll, som lät
Pa-namakanalens fullbordan kännas som
ett aktuellt behov för de ökade
handelsförbindelserna över Stilla havet
och för en förkortad sjöväg till de nya.
biländerna.
Panamakanalens fullbordan
sammanfaller i tiden så nära med de akuta
förvecklingarna i Mexiko samt med.
Förenta staternas inblandning och
slutligen väpnade intervention, att
dessa, tilldragelser bringa sig
självmant i förbindelse med varandra.
Yan-kee-diplomatins politik eftersträvar
uppenbart att lägga under
Nordamerikas ”kontroll” alla stater mellan Rio
Grande del Norte, gränsfloden mot
Mexiko, och Panamanäset samt sålunda
utsträcka ”Usonas” välde ända till
Sydamerikas portar . . . och kanske i
en framtid ännu längre.
För att få en lämplig bakgrund till
det s. k. Mexiko-trasslet må vi gå
tillbaka till år 1907. Mexiko stod på
höjdpunkten av sin nya utveckling,
som i den flera gånger till president
omvalde Porfirio Diaz hade sin
främsta ledande kraft. Diaz’ auktoritet var
obestridd och nästan en diktators —
oeh i hans personlighet fanns ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
