Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1914 - Palmstierna, Erik: Samverkan mellan mindre stater till folkrättens utveckling och fredstillståndets betryggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i den mån utrikesledningen blir
enhetlig för alliansen och ententen,
blir det dessa två
maktkoncentrationer, som ensamma anse sig kunna
avgöra världens öde, följande sina
intressen, utan hänsyn till de smås krav.
En tendens härtill förefinnes utan
tvivel. Det ha vi erfarit under
diplomatkonferenserna i London 1912—1913
och de finansiella uppgörelser mellan
alliansen och enteten, vilka ännu icke
avslutats rörande Mindre Asien, ha,
liksom den inspirerade
tidningspressen hos de större staterna, s3’sslande
med Skandinaviens problem, visat
benägenhet att diktera för våra folk,
hur deras framtid skall betryggas.
Också under fredsarbetet har en viss
strävan att skjuta de mindre åt sidan
förmärkts, såsom t. ex. under 1909 års
sjörättskonferens.
Dessa förhållanden kunna icke
undgå vår uppmärksamhet utan tvinga oss
att överväga, huruvida icke de mindre
staterna genom ett samfällt
uppträdande må undgå att bli åsidosatta och
bättre skola hävda sina synpunkter,
om de samverka med varann. Mer än
en gång har denna tanke framförts på
sista tiden. Senast var det
nobelpristagaren, den inom
Interparlamentari-ska unionen kände prof. L a F o
n-taine, som i ett vältaligt
anförande (mars 1914) i belgiska
senaten yttrade: ”När man ser, hur
några stormakter tydligen ha för
avsikt att ensamma administrera
jorden och ännu synas vilja motsätta
sig sammankallandet av den tredje
Haagkonferensen, är det på tiden att
vi bilda en ny maktgruppering, som
kunde benämnas: ’l’Alliance des
peuples pacifistes”, och han hänvisar
till Skandinavien, Iiolland,
Belgien, Schweiz m. fl. i sådant
syfte. I det svar utrikesministern
D a v i g n o n avgav, förklarade han
sig vilja tillmötesgå denna
framställning på det sätt, att han ämnade sätta
sig i förbindelse med representanterna
för stater av andra rangen för att
undersöka, vilken hållning Belgien
re-mensamt med dessa lämpligen borde
intaga till vissa spörsmål, som
förväntas uppkomma till behandling å tredje
Haagkonferensen.
Det är också med tanke uteslutande
på fredsarbetet, jag dristar att inom
Nordiska Interparlamentariska
Förbundet väcka på tal frågan om
samverkan mellan de mindre staterna.
Vårt förbund är utan tvivel
lämpligaste forum för ett dylikt ärendes
behandling och det förefaller mig
ävensom om tidpunkten nu vore kommen
för oss att dryfta en fråga av denna
beskaffenhet. Vi ha nämligen, synes
det mig, hunnit det stadium i vår
utveckling, där ett praktiskt arbete
i fredssakens tjänst och till våra folks
gagn inställer sig såsom en oavvislig
uppgift för vår organisation. Man
har en viss förnimmelse av att det
väntas något av oss, något annat och mer
än de i och för sig nödvändiga och
ytterst värdefulla diskussionerna och det
betydelsefulla personliga umgänget.
Man vill se oss handlägga några
frågor av praktisk natur och finna oss i
mån av våra krafter direkt bidraga
till lösningen av uppgifter, som vänta.
Väl må det vara sant, att vi kunna
röna motstånd, om vi slå in i denna
riktning och direkt söka förverkliga
den fredsvilja, som besjälar vår
sammanslutning. Tyvärr är det nämligen
så, att något av den brutala
imperialismens ande på senaste tid inympats
även i våra länder. Men detta
motstånd äro vi kallade att övervinna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
