Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1914 - Palmstierna, Erik: Samverkan mellan mindre stater till folkrättens utveckling och fredstillståndets betryggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H a a g. Där var det tyvärr så, att
representanterna för de mindre
staterna voro okunniga om själva frågan och
slogos inbördes i stället för att hjälpa
varann och stormakternas
representanter blevo betänksamma på grund
härav. Anledningen var påtagligen
den, att intet förberedande samarbete
ägt rum. Så snart erforderliga
upplysningar kunnat lämnas efter
konferensen försvunno motsättningarna och det
kommittébetänkande,vi skola behandla
i augusti i Stockholm, torde röna ett
bättre öde. Nåväl, i detta fall gjorde
det ej så mycket, att en omotiverad
oenighet förekom, men antag att sådan
skulle yppa sig vid en Ilaagkonferens,
där ett avgörande skall träffas. Det
vore synnerligen beklagligt. Skall
dylikt förekommas, är det emellertid
nödvändigt, att ett omsorgsfullt samarbete
kommer till stånd mellan de mindre
staterna redan vid den förberedande
behandlingen av ärendet.
Jag kunde flerfaldiga exemplen och
anföra, hur angeläget det är, att den
internationella rättens k
o-difiering systematiskt och
outtröttligt bedrives.
Interparlamentari-ska Unionen har åtskilliga gånger
gjort framställningar därom. För de
mindre staterna är det sålunda av
vikt att u 11 ä m ningsrätten blir
enhetlig och icke vilar på en mängd
specialtraktater, varigenom för de
mindre staterna särskilda olägenheter lätt
uppkomma.
I detta sammanhang vill jag påpeka
betydelsen av, att, där ett flertal
länder antagit en likartad lagstiftning,
också rättspraxis utvecklar sig
likartat vid dessa länders domstolar.
Till ledning för en dylik utveckling
tjänar ett verk av den beskaffenhet,
som det just i dagarna utkommande
”De nordiska sjölagarna”, vari de
gemensamma skandinaviska sjölagarna
återspeglas i en exegetisk
framställning av samtliga sjörättsprejudikat
från den tid, under vilken denna
lagstiftning varit gällande. Detta
vidlyftiga arbete, som kommit till stånd på
initiativ av juris professor St an g i
Kristiania och som närmare
planlagts av numera avlidne professor
G-rundtvig i Köpenhamn, utgives
med hjälp av ett mindre understöd
från det Fmneske légatet vid
Köpenhamns universitet av en
redaktionskommitté inom de tre nordiska
länderna (Jac. Winther i Köpenhamn, O.
Sparce i Kristiania och Eliel Löfgren i
Stockholm). Även ett arbete som
detta — vilket ekonomiskt sett icke är
någon lysande affär — borde kunna
påräkna tillräckligt understöd från det
allmännas sida.
Jag kan icke underlåta $tt anföra
även en annan sak. Man läser
uti den franska delegationens
rapport till ministern för
utrikesären-dena över 1907 års Haagkonferens
följande: ”Den internationella
lagstiftning, som härstammar från åren
1899 och 1907, ålägger i själva verket
varje stat en mängd olika uppgifter.
Var och-en av dessa bör utan dröjsmål
ställa sig de år 1907 undertecknade
konventionerna till efterrättelse.
Härför krävs vissa legislativa eller
administrativa åtgärder och utan tvivel också
underhandlingar med andra stater, på
det att exekutionen av konventionerna
måtte kunna försiggå på ett
universellt likartat sätt. Var och en av dem
bör vidare vaka över att de
önskningar, resolutioner och uppmaningar,
vari konferensen —• beträffande
sådana punkter, i vilka den icke själv
kunde fatta ett avgörande beslut — tydli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
