Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1914 - Volsky, Stanislaz: Socialistisk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen för dagen för att övertyga oss om
att den socialistiska aktionen är en
god del mera än bättre organisation
av massorna och framgångar vid
valen.
Vår väg är först och främst icke så
jämnad, som mången ”praktisk”
kamrat menar. De sista årens händelser i
England, Frankrike, i Tyskland visa
tillräckligt tydligt, att
bourgeois-sam-hället icke kommer att gå mot döden
som en välsignad fader, vilken tyngd
av år blott är glad över att få lämna
sin förmögenhet i arv till sina
uppväxande barn. De härskande
klasserna veta att organisera sitt
självförsvar: frivilliga poliskårer, ”allmänna
välfärdskommittéer ”, bataljoner av
universitetsungdom — allt detta har
praktiserats under de senaste
strejkerna och kommer att säkert
praktiseras än ivrigare i händelse av en mer
allvarlig fara. Detta är icke tecken
på någon avtagande aktivitet. De
bekräfta fullt ut det faktum, att
bour-geois-samhället icke kommer att
överlämna sina positioner utan lång och
desperat kamp, oeh att även om
vo-teringsmajoriteten är i våra händer så
betyder detta, långt ifrån att göra
slut på det nuvarande sociala kriget,
blott ett nytt och än mera förbittrat
stadium av detsamma. Äro vi beredda
därpå? Äro vi förberedda för
stridernas risker och offer, för utpinande
nederlag, för strategiskt skickliga
reträtter och attacker, för alla dessa
långa år av utmattande, skoningslös,
aldrig upphörande kamp, som vår
generation och kanske även den nästa
har att motse? Med ett ord, äro vi
psykologiskt lämpade för den strid
historien lagt på våra skuldror?
Och sedan, sedan finns det en annan
sida av frågan. Antag att vi vunnit
en seger. Socialism är icke mer en
dröm — det är realitet. Vi ha att
förändra hela den sociala strukturen och
att med avskaffande av konkurrens-i
systemet arrangera den sociala
ordningen efter alldeles nya linjer. Äro
dessa-linjer väl inpräglade hos oss själva?
Ha vi frigjort oss från gamla dagars
trångsynta politik? Ha vi tillägnat
oss vidare, ädlare vyer? Förmå vi att.
handla i samhällets intresse med
ignorerande av det egna lilla jagets aptit?
Är vårt ”jag” vordet större än förut?
Med ett ord — äro vi psykologiskt
lämpade för segern, som förr eller
senare skall vara vår?
Jag tänker vi måste besvara dessa
frågor med ett bestämt nej. Den
psykologiska omvandling, utan vilken so-,
cialismen ej kan kämpa, ej kan göra
motstånd, ej kan göra erövringar, har
ännu ej försiggått i våra sinnen.
Teoretiskt äro vi socialister: vi känna vårt
program lika bra som en god katolik
sitt Pater noster. Men, liksom med,
katoliken, det påverkar ej våra
ömsesidiga relationer, vårt familjeliv, vår
uppskattning av gott och ont. Vi
leva efter samma standards, vi bedöma
efter samma standards som erkännas i
bourgeois-samhället. Vi hava ännu iclce
utvec"klat dessa säregna tänkesätt och
karaktärsdrag, som ge reell enhet åt
det socialistiska lägret och som
innefattas i ordet ”socialistisk kultur”.
Och utan en sådan kultur, som skulle
vara väsentligen vår egen, som skulle
uppfostra oss för den aktuella kampen
såväl som för den kommande segern,
kunna vi omöjligen vara en armé: vi
förbli individer, strödda hit och dit,
som allenast av det aktuella politiska
lägets tillfälliga omständigheter då
och då bringas till gemensam aktion.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
