Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1914 - Volsky, Stanislaz: Socialistisk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäller blott att unclvika en fara: faran
av det parti- oeh
fackföreningsoffi-ciella. Vi äro benägna att förgäta,
att de yttre f o r mern a av våra
fackliga och politiska organisationer
äro formade efter borgerliga modeller
oeh följaktligen, om de överdrivas,
kunna hota den socialistiska rörelsens
egentliga väsen och anda. Om de
intima mänskliga relationerna mellan
kamraterna fullständigt ersättas av
officiella cirkulär, resolutioner,
strejkfonder och sådant mera, då har den
socialistiska rörelsens anda
försvunnit, fast dess form finnes där. Så är
det med åtskilligil tyska
organisationer och speciellt med de amerikanska.
Metoder för ömsesidig hjälp, nu
praktiserade av italienska och franska
kamrater, t. ex. ”Soupes Communistes”
oeh barns utsändande under strejker
till arbetarefamiljer i andra områden
äro utmärkta medel att korrigera våra
officiella organisationers
otillräcklighet och att föra kamrater i närmare
kontakt med varandra.
Viljans uppfostran åter fullbordas
genom den pågående politiska och
ekonomiska kampen, så att vägen till
socialistisk kultur i detta hänseende
ligger klar nog. Men i flertalet fall
betrakta vi icke våra strejker och
demonsi rationer från denna speciella
synpunkt : viljans uppfostran tänkes, om
det tänkes på den alls, som ett slags
biprodukt, medan som våra verkliga
mål betraktas rent praktiska krav,
såsom t. ex. höjd lön, kortare arbetstid,
politiska reformer o. s. v. Vi strejka
och demonstrera för att vinna något
synbart och påtagligt, oeh vår taktik
bedömes efter det omedelbara
resultatet av en aktion. Jag är av annan
mening. Jag menar, att vår slutliga
framgång ieke beror så mycket på
summan av de reformer vi lyckats
ernå av bourgeoissamhället som på
summan av den klassaktivitet vi äro i
stånd att ådagalägga. Våra strejker
och demonstrationer äro manövrer och
måste i många fall praktiseras utan
några hänsyn till praktiska vinster
eller praktiska förluster. Ur
ögonblickets synpunkt är nederlag alltid ett
nederlag; ur framtidens synpunkt är
det ofta en stor seger, emedan det
lämnat efter sig en rik poesi av mod
och självuppoffring, som icke kan
utplånas från historiens blad och som
skall leva för evigt i arbetareklassens
minne, stimulerande den, lyftande den
Över vardagslivet, pekande på en
moralisk höjd, som nåtts en gång och
måste nås igen en dag. Dessa
’’manövrer” äro de bästa och mest
nödvändiga medlen att uppfostra
arbetareklassens vilja; att ignorera dem
eller att eliminera dem (såsom, för
ögonblicket, inställandet av
1-maj-vilan från några socialistiska
organisationers sida) är att beröva
proletariatet dess kampduglighet.
Konst, litteratur, teater kunna bli
mäktiga vapen för den socialistiska
kulturen. Det är icke min mening att
säga, att vår uppgift består i att ge
arbetareklassen möjlighet att njuta av
den moderna konstens välsignelser,
det är kanske ytterst lyckligt att de
icke njuta av dem. Jag vill säga, att
en ny konst måste skapas, sådan
att den moderna arbetareklassens
säregenheter komma till uttryck ej blott
j verkets subjekt och tema utan ock i
utförandets tekniska metoder. Det
raffinerat intellektuella drama, som är
bourgeois-skriftställarnas favorit,
måste ersättas av viljedramat, den
förfinade skepticismen hos Anatole France
(som är bourgeois av naturen om ock
Tiden n:r 6, 1914
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
