Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1914 - Lindhagen, Carl: Socialdemokratin och det interparlamentariska fredsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta inlärande av för dem främmande
former och uttryckssätt få tillfälle att
inlära ett språk, som är enkelt och lätt
tillägnat, samt blir en hjälpreda ej
blott för några få på en liten del av
jordklotet, utan för alla överallt. Den
som har behov, tillfälle och fallenhet
står det alltid fritt att lära sig vid
sidan av modersmålet och världsspråket
vilka levande språk han vill. Med
tiden blir nog även ett konstgjort
världsspråk mäktigt att uttrycka vilka
tankar och känslor som helst. Det blir
med andra ord även det ”levande”,
ja kännare säga att de senast
konstruerade språken redan äro det.
Bemödandena ha därför inriktat sig
på att åstadkomma ett konstgjort
språk. Första kända försöken härleda
sig från början av 1600-talet och sedan
dess intill år 1887 lära enligt en
uppgift 42 olika s3rstem sett dagen men
åter övergivits. Upphovsmännen voro
i början filosofer, såsom Cartesius,
Pascal oeh Leibnitz. Det mest kända
av dessa språk var volapiik, vilket,
framlagt år 1879 av Schleier, till en
början vann stor framgång.
År 1887 kom emellertid doktor
Za-menhof med ett nytt system, kallat
esperanto, vilket synes lyckats bäst.
Det har fått talrika anhängare i hela
världen samt redan införts som
obligatoriskt eller valfritt ämne uti skolorna
mångenstädes både i Europa och
Amerika. Esperantolitteraturen har på
olika områden vuxit ut betydligt och
mer än ett hundratal tidningar lära
utkomma för närvarande på detta språk.
År 1900 vid Parisutställningen
tillsattes på initiativ från vetenskapligt
håll en delegation för åstadkommandet
av ett internationellt hjälpspråk. Med
utgång från detta initiativ har
åtskilligt arbete ägt rum för sakens främ-
jande och har därvid de med den
sysselsatta för sin del kommit till det
resultat att ett på esparanto grundat
men åtskilligt förändrat konstspråk
numera, benämt iclo, skulle vara det
bästa. Slutligen har 1911 på initiativ
från intresserade bildats en särskild
förening i Bern, som enligt uppgift
neutral i fråga om system, skall föra
världsspråket vidare framåt, särskilt
genom upprättandet av en
världs-■ språksbyrå med uppgift att söka skapa
en officiell världsspråksförening
mellan staterna.
Det är uppenbart, att målet ej kan
uppnås utan en officiell
överenskommelse mellan
stater-n a om ett visst system, som därefter
kan med tillförsikt rekommenderas
till inlärande av den enskilde och i
den officiella undervisningen.
Systemet måste utväljas efter vänligt
samråd med alla de enskilda
sammanslutningar, som arbeta för denna sak och
för min del har jag ej någon som helst
förutfattad mening om vare sig
esperanto eller dess avläggare ido. Det får
vidare ej förglömmas, att också ett
världsspråk måste såsom varje
inrättning vara underkastat utvecklingens
lagar. Det måste självt vara levande,
om det skall kunna tjäna livet.
Följaktligen bör tillkomma en
internationell institution, som blir
språkets väktare, vårdare och ansare.
Att påminnelse om denna sak
kommer från skandinavisk sida kan icke
heller vara annat än tillbörligt. De
små nationerna ha i detta fall,liksom
i den nya världspolitiken i allmänhet
en naturlig kallelse att gå i spetsen för
tankarne. I sjumerhet blir med
växande samfärdsel och demokratisering
ställningen allt olidligare för
skandinaverna, vilka ej ha ett av de tre nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
