Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1914 - Lindhagen, Carl: Socialdemokratin och det interparlamentariska fredsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■varande s. k. stora språken till
modersmål.
Aldrig glömmer jag en episod från
den internationella socialistiska
kongressen i Köpenhamn år 1910. Mer än
1,000 ombud voro församlade oeh de
tre stora språkfamiljerna tyskan,
franskan och engelskan dominerade
fullständigt. De tyska, franska och
engelska deltagarna voro jämte ombud
från andra främmande nationaliteter
placerade nere i den stora salen och
varje anförande på ettdera språket
tolkades sedan på de båda andra, men
också endast på dessa. På läktarna
sutto åter de talrika representanterna
för skandinaverna, till största delen
oförmögna att följa med debatterna
och än mer att göra sina betydande
erfarenheter gällande i överläggningen.
Vid själva avslutningen inträffade
emellertid att bland de många
tacksägelserna till de danska värdarna
fingo utom ordningen komma fram några
ord även på ett skandinaviskt språk, i
detta fall det svenska. Skandinaverna,
som för första gången kände sig
hemma reste sig ofrivilligt oeh
applåderade oavlåtligt, våldsamt, närmast som
ett uttryck, föreföll det, för ett inre
behov att giva tillkänna sin existens.
Och för första gången blev det
alldeles tyst bland de ganska bullrande
skarorna nere i salen, dödstystnad
uppstod där nere. Man blickade
förundrad och andäktigt på samma gång
upp mot de stormande läktarna.
Språkfamiljernas överklass hade
upptäckt underklassen däruppe, ett nytt
folk.
En sådan tilldragelse talar för sig
själv. Socialismen, som vill lyfta de
djupa ledens livsvillkor till ett högre
plan och samla dem till en broderlig
samverkan oberoende av landgränser,
har i världsspråkets förverkligande en
uppgift, som väntar på densamma. Må,
ira också denna väntan icke bliva
förgäves.
En annan även för de skandinaviska,
länderna viktig fråga är en utveckling
av det m e 11 a n f o 1 k 1 i g a
skiljedomsförfarande t. Detta är av
naturliga skäl ännu ofullkomligt. En
domstol finnes visserligen upprättad,
som man i brist på annan
överenskommelse kan vända sig till, nämligen den
av samtliga staters regeringar
inrättade domstolen i Plaag. Men det saknasi
i mångt och mycket och i all
synnerhet rörande rättens grundprinciper en
internationell lag att döma efter och
likaså en exekutiv myndighet, som kan
verkställa domstolens beslut. Den
senare bristen är kanske något mindre
betydelsefull, då vederbörandes goda
vilja att rätta sig efter domstolens
beslut i förening med trycket från den
mellanfolkliga opinionen utan tvivel är
större, när det gäller stater än
enskilda personer. Men värre är, att det,,
som sagt, saknas lagstiftning även om
de mest grundläggande principerna*.
Följden därav är, att domstolens
utslag blir beroende av domarnas
godtyckliga uppfattning. En dom, som är
byggd icke på lag utan på godtycke,
har alltid varit fruktad och däri
ligger-säkerligen förklaringen till den stora
tvekan, som gör sig gällande att
hän-skjuta mellanfolkliga tvister till
ovillkorlig skiljedom.
I de skiljedomstraktater, som
hittills blivit ingångna, har man
emellertid för att skydda sig mot detta
godtycke i allmänhet från skiljedomen
undantagit tvister, som röra de
kontrahe-rande ländernas oavhängighet,
integritet oeh vitala intressen. Här förelig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
