Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1914 - Wigforss, E.: Taylorsystemets ekonomiska och söcialpolitiska betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Däremot kan den fackliga rörelsen
och den ur denna framsprungna
socialismen inte vara med om eller
godkänna andra tekniska framsteg än sådana,
som gå parallellt med
fackföreningarnas tendenser. Och så är det möjligt,
att även inom den tyska
arbetarevärlden tron på en av tekniken med
nödvändighet betingad utveckling fram
mot socialismen får vika för
strömningar, som mera lita på människornas
eget medvetna ingripande, alltså visa
beröringspunkter med syndikalismen.
Detsamma gäller själva
organisationsfrågan. Då fabriken blir ett
odelbart organiserat helt, måste också
arbetarna organisera sig tillsammans
utan hänsyn till arbetets natur. Det
blir helt enkelt icke möjligt att
framställa fordringar eller föra lönestrider
för bara vissa arbetare med samma
slags arbete i fabriken.
Arbetsvillkoren för de olika grupperna låta inte
behandla sig isolerat. På så sätt
tvingas arbetarna att organisera sig i
industriförbund, omfattande de mest
olikartade yrken. Utvecklingen är tydlig:
från yrkesorganisation till
klassorganisation.
Driftens mekanisering och
rationalisering sträcker sig också till
ledningen av fabriken. Och liksom
skapandet av aktiebolagen föder tanken på
att den enskilde företagaren kan
ersättas med avlönade funktionärer, så
måste också den efter Taylorsystemet
organiserade driften komma
företagarefunktionen att synas arbetarna relativt
betydelselös. Idén att arbetarna
kunna övertaga fabriken blir levande på
nytt. Om till allt detta så skulle
komma försök att inskränka
arbetareorganisationernas rörelsefrihet, så talar allt
för en utveckling av arbetarerörelsen i
samma riktning som den romanska
syndikalismen.
Som huvudresultat av utredningen
skulle framgå följande. O m
fackföreningarna vore starka nog att sätta sig
emot Taylorsystemet, torde detta vara
den naturliga reaktionen ifrån deras
intressesynpunkt, framförallt om de
även ta hänsyn till systemets verkan
på arbetarnas andliga utveckling. Ä
andra sidan äro fackföreningarna
sannolikt för svaga för att i denna fråga
ha avgörandet i sin hand. Men
genomföres systemet, framdrives också en
annan facklig organisation och delvis
andra socialistiska tendenser än de nu
härskande.
Men om de fackliga
organisationerna trots omläggning förlora i makt,
måste det politiska socialistiska partiet
komma att spela en allt större roll.
Och den skarpare utpräglade
marxistiska riktningen hämtar ny kraft ur
T a y 1 or sy s te m e t s verkningar. Orden
”revolutionär socialism” och
”kata–strof” få ett nytt innehåll. Även
”utarmningen”, framför allt i själsligt
hänseende blir åter aktuell.
Fackföreningarna få sin plats såsom ett vapen
med begränsad användning i striden
föi- ögonblicket, icke som medel för
slutmålets erövring. Inom det
politiska partiet kan man inte ta ställning
m o t Taylorsystemet, emedan det
stegrar produktiviteten och därigenom för
oss närmare möjligheten att organisera
en socialistisk stat.
Slutligen ha vikooperatione n.
Inom dess företag får organisationen
inte komma på efterkälken. Om de
enskilda konkurrererande företagen
genomföra Taylorsystemet, måste de
kooperativa följa efter. Och i dessa är ju
systemets verkan principiellt en annan.
Det stegrar ju medlemmarnas köp- •
kraft. En teknisk förbättring, ett
pro-duktionsf ram steg kan här lika litet
som i ett kommunistiskt samhälle bli
något svårlöst ekonomiskt problem.
Men om både kooperation och politiskt
parti ha intresse av Taylorsystemet, så
stå fackföreningarna isolerade.
Arbetarerörelsens enhet kan brista.
Inför denna slutsats tillfogar
Lede-rer några ord, som nog även ha sin
giltighet ifråga 0111 förhållandena hos
oss: ”-Jag tror inte, att sannolikheten
härför är mycket stor. Ty i grund och
botten äro ju samma personer och
grupper representerade i de olika
rörelserna. Men den hittills möjliga
enhetligheten i kampen för arbetarnas
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
