Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1914 - Wigforss, E.: Taylorsystemets ekonomiska och söcialpolitiska betydelse - Litteratur - Erik Fahlman. Firman Åbergson (René)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressen är dock starkt belastad. Det
har uppstått problem, som man förut
inte tänkte på, och de ha kommit från
ett håll (den tekniska utvecklingen),
som man förut ansåg sig kunna betrak
ta såsom alltid verkande i en och sam
ma riktning.”
Litteratur.
Firman Åbergson av E r i k F a h
1-man. (Norstedt & Söner.)
En bok, som redan i månader varit
livligt omskriven och diskuterad,
lämpar sig ej längre för recension. Man
berättar ej längre att Amerika är
upptäckt, men man säger: Jag har varit
där och fann det så och så.
För en verklig bokälskare är
bekantskapen med en ny självständig
författare en upplevelse. Ingen annan än
en verklig bokälskare skulle någonsin
skriva om en bok. Allt slags geschäft
för sitt parti vid en sådan handling
bevisar ovederhäftigheten. Den
verklige bokälskaren håller av böckerna
såsom botanisten gör med blommorna:
Han hyllar eller föraktar icke
blommor av en viss färg eller resning. Han
har blott ett- utpräglat oförstående mot
de konstgjorda. Bokälskaren omfattar
med ömhet ett äkta, omsorgsfullt
arbete av en begåvning. Skulle det
därtill vara storlinjigt, ägnar han det sin
vördnad och hänförelse.
Erik Fahlmans debutbok är det
äk-taste av allt äkta. Den har, så att säga,
vuxit vild. 1 Författaren har icke visat
hänsyn för traditionella former. Han
berättar, tycker man, ty så lyster
honom att berätta, och man hör girigt på,
därför att han gör det så sällsamt
fängslande.
Mitt inne i boken, ungefär, undrar
man litet: Ja, men början?... Detta
är ju en retrospektiv uppvisning av
Vilhelm Åbergson, som stod så myndig
och slug på sin bodtrappa år 1865. Men
en medryckande uppvisning, så låt gå!
•—■ Vänta blott! Då slutet kommer är
Åbergson färdig, man har honom hel
och förklarad, en levande gestalt, vil-
kens hela själsliga anatomi blivit
djärvt och sakligt demonstrerad, man
skulle kunna använda elegant
demonstrerad, som om vissa berömliga
kirurgers snitt.
Med Åbergson har Erik Fahlman
givit den fasta, blodfulla urbilden av
svensken, Mannen från det land, där
k ä r n a n icke är de spirituella, icke
de eldiga, icke gu’skelov de tungt och
odrägligt grundliga, icke heller,
ledsamt nog ibland, så kallade gentlemen,
men till gengäld för allt detta k a
r-1 a r. 1 gott och ont karlar. Inte så
särskilt ömsinta, men också utan
grymhet, inte några universalgenin i bluff
och skoj, men klipska nog i konsten att
förvärva och brett generösa i nöjet att
ge ut. Kärlar med präktigt
modellerade skuldror att bära livets bördor av
båda slagen och som en vacker dag dö
knall och fall i blomman av sin första
gråsprängdhet, därför att de aldrig
git-tat hålla måttan.
Egentligen äro de samt och
synnerligen konservativa, allt för
tjockhuva-de att begripa tidens krav och
spörsmål. Men — mörda mig icke,
feminister! — min tro är dock att kvinnor må
bäst av sådant manligt sällskap, jag
önskar blott att var och en hade sin
Åbergson, så behövdes åtminstone
ingen kvinnofråga hos oss. Som redan
sagts, det är blott kärnan, de
duktigaste här i landet, som likna honom. Sen
finns det ju en hop av annan sort, så
att agitationen är i sin ordning ...
Man gör avvikningar i sina
betraktelser så här långt efter sedan man läst
en bok, om rätt så stark som ”Firman
Åbergson”. Det är svårt att ur
minnet samla ut vad som var dess mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
