Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Möller, G.: Socialdemokratin och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till anfall på puttefnaskern Serbien
tyckes den österrikiska
socialdemokratins skyldighet att göra sitt yttersta
för att förhindra krigsutbrottet ha
varit ofrånkomlig. De synas ej inför
Internationalen vara försvarade med
blott en protest genom sin
riksdagsgrupp, då mellanhavandet mellan
Österrike—Serbien utan större
svårigheter bort kunnat uppgöras på
fredlig väg fullt tillfredsställande för
Österrikes stormaktsvärdighet. Där
synas de yttersta medlen ha bjudit sig
själva — knappast generalstrejken
men mobiliseringsvägran och
revolution. I en stat med allmän värnplikt
upp i höga åldersklasser är
generalstrejken till förhindrande av ett
krigsutbrott i och för sig närmast löjlig,
ty själva mobiliseringen av
härmassorna verkar ekonomiskt mera
ödeläggande än generalstrejken. Däremot synes
en mobiliseringsvägran kunna få en
förfärande effekt, förutsatt att den
kunde komma att omfatta exempelvis
en tredjedel av de
mobiliseringsskyl-diga. Att en sådan kupp måste
omedelbart följas av revolution säger sig
självt. Frånsett utgången av dylika
yttersta, desperata medels
användning är det klart, att ett land med
brinnande revolution invärtes skall få
svårt att med effekt föra ett krig utåt.
Hur ställde det sig nu med den
österrikiska socialdemokratins möjligheter
att i den efter Sarajevo-mordet
uppkomna situationen handla ungefär på
sätt här angivits? Det är bekant att
de s. k. medborgerliga rättigheterna
månadtal dessförinnan voro
suspenderade. Krigsförklaringen föregicks av
belägringstillståndet med upphävd
församlings-, tryck-, yttranderätt och
brevhemlighet. Staten hade sålunda
redan på förhand skyddat sig mot allt-
för våldsamma överraskningar från
socialdemokratins sida. En
socialdemokrati, som arbetar öppet med offentlig
propaganda och allt vad därtill hör, är
uppenbarligen fullkomligt lamslagen,
då de vanliga medborgerliga
rättigheterna ej existera. Endast en hemlig
organisation med hemliga tryckerier
och den hemliga organisationens andra
nödvändiga apparater fullt klara kan
verkställa en kupp under det skildrade
tillståndet — om nu en stark hemlig
organisation kan existera i den
moderna borgerliga staten, vars makt är
ofantligt mycket större än något förut
känt historiskt statssystem. Vi måste
sålunda konstatera, att den
österrikiska socialdemokratin var urståndsatt
att med eftertryck föra striden mot
regeringens krigspolitik.
Därigenom undgick partiet att
ställas inför en ytterst svår pliktkollision.
Låt oss emellertid förutsätta att
Österrikes socialdemokratiska parti haft i
behåll församlingsfrihet, yttrande- och
tryckfrihet vid krigsförklaringen. Då
förefaller, ytligt sett — det må
återupprepas — det österrikiska
partiets plikt självklar — lika självklar
som att Österrikes ultimatum till
Serbien i vissa delar innebar en
fullkomligt oförsvarlig kränkning av Serbiens
nationella rätt. Men går man
problemet, som förelåg, närmare in på livet
nödgas man nog erkänna, att här för
Österrikes socialdemokrater ingalunda
förelåg en självklar bjudande och
obetvinglig plikt att hindra Österrike i
dess strävan till full krigsberedskap.
Bakom Serbien stod ju nämligen
Ryssland. Och vad skulle det mot
bakgrunden av Ryssland som den för
Serbiens politik i grunden ansvariga
makten ha betytt, om Österikes
socialdemokrater proklamerat mobiliserings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
