Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Hedén, Erik: Hur världskriget anstiftades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betet på dess folks enhet fullföljts
med vida djärvare följdriktighet —
även Österrikes tyskar hade då, om
lyckan stått bi, kommit med i det nya
nationalriket — men med långt
mindre lust att kränka andra
nationaliteter. Det förra fransk-tyska kriget
hade då överhuvud ej blivit av, och
framförallt hade då Frankrike skonats
från det blödande sår i dess sida, som
Elsass-Lothringens bortslitning
innebar. Detta slut på kriget satte de
båda länderna oförsonligt i harnesk
mot varandra. För att skydda det
vunna bytet stiftade Bismarek med
Österrike och Italien trippelalliansen.
Hos Frankrike födde förlusten
re-vanchetanken. Det var utan all
fråga denna som först drev det till
förbundet med Ryssland. Det var
troligen denna som ledde Delcassés
frejdade ”inringningspolitik” mot
Tyskland, i det han försonade och förband
Frankrike med England, vilket nyss
hotat med krig, samt försonade det
med Italien, om han än ej lyckades
direkt göra detta till Tysklands fiende.
Likväl är det ytterst sannolikt, att
Tyskland småningom kunnat avväpna
Frankrikes hämndplaner, om det
verkligen velat. Att det skulle höja sig
till en så stor självuppoffring som att
återlämna Elsass-Lothringen i
ersättning mot stora delar av Frankrikes
kolonier — en tanke varmt förordad
av nuvarande franske krigsministern
Millerand — var ju ej att vänta. Men
det hade två andra sätt att kraftigt
stödja den franska riktning, som med
Jaurés i spetsen eldigt och kraftigt
talade för uppgörelse med Tyskland
och brytning med tsardömet. Det
hade kunnat giva Elsass-Lothringen
självstyrelse inom tyska rikets
gränser. På den vägen var det verkligen
inne, men tanken utfördes på ett
småsint och misstroget sätt samt
förstördes kort därefter i hög mån till sitt
praktiska värde genom
militärskandalen i Zabern. Vidare kunde det ha
låtit Frankrike återupprätta sin ära
genom att lämna det i fred vid
uppbyggandet av dess stora kolonivälde. Det
var också Bismarclis politik. Men
hans epigoner bröto bryskt därmed i
oeh med Marockotvisten, börjad 1905
samt fortsatt 1908 och 1911. Detta
var desto mer påfallande som
Tyskland hittills ej röjt något verkligt
behov av kolonialpolitik. Dess varmaste
beundrai’e prisa det just därför, att
det ej uppvisar någon nämnvärd
utvandring; alltså innebär dess
kolonisation ej som Englands ett utbredande
av den vita rasen och dess kultur över
nya världsdelar. Vad åter handeln
angår, så har den tyska energin visat
sig fullt tillräcklig att föra en högst
framgångsrik sådan i vilket
främmande land som helst, och dess värsta
medtävlare England samt — på sistone —
Förenta staterna ha underlättat dess
väg genom frihandeln.
Emellertid, Tyskland började
uppträda hotfullt hindrande mot
Frankrikes sista utrikespolitiska
storhets-liopp, och därigenom bytte
förhållandet både mellan Tyskland-Frankrike
och mellan Frankrike-Ryssland
fullständigt karaktär. Det som därefter
höll spänningen mellan de två förra
och förbundet mellan de två senare
vid makt, det var ej Frankrikes
re-vanchedröm utan Frankrikes fruktan.
Just som det tvekande börjar vänja
sig vid tanken på ett offer, orimligt
svårt för varje folk och allra värst för
ett med fransmännens lynnesart och
historia -— offret av återföreningen
med Elsass-Lothringen — finner det
sin motståndare färdig att svara ej
med fredsvilja utan med krav på
ytterligare offer och förödmjukelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
