Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1914 - Engberg, Arthur: Den världsliga och andliga unghögern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nens läppar, när hovbugaren Sven von
Hedin presenterar sitt halvsemitiska
väsen såsom äktsvenskhctens.
fullödigaste uttryck ? Får ej det svenska
landskapet en satirens fläkt över sitt
ansikte, när ”tsarens vän” med
tibetanska storstövlar oeh asiatisk
själs-nobless drager där fram, förkunnande
sitt budskap om demokratins
landsför-därvlighet oeh de demokratiska
ledarnas riksförrädiska politik? Viska ej
skogar, sävar och vajande rågåkrar
sitt glada gyckel åt den
krimskrams-beprydde, löjlige högfärdstuppen, när
han gläds över sitt eget galande,
troende det vara germanens manlighet han
lyss till? Sven Hedin och
germanerna! Jag ser det olympiska löjet på
Goethes läppar och jag hör honom
föraktligt utbrista:
So will der Spitz aus unserm Stall
uns immer fort begleiten.
Doch, seines Bellens lauter Sehall
beweist nur, dass wir reiten!
Det är rätt egendomligt, att den
nationalistiska unghögerrörelsen saknar
varje som helst fast program. Eller
kanske det vore riktigare om jag sade,
att det icke är egendomligt alls. Ty
i själva verket kan det absolut
kaotiska aldrig bringas på en formel. Hela
nnghögerns tankevärld är det
programlösa virrvarret. av spöksyner oeh
översinnliga salighetsrus. Docenten
Johannes Kolmodin har med sin
berömda pansarbåtsvisa givit poesins
dräkt åt vad man på det hållet yrar
om. Annie Åkerhjelm har likaledes
hoppat upp på Pegasus och i gäll
falsett idkat sammansjungning med den
redan namnkunnige Uppsaladocenten,
oeh strängt taget kunde det vara
tillräckligt att söka fastställa det
egendomliga hos paret
Kolmodin-Åker-hjelm för att få korn på unghögerns
mångahanda flaxande tankar.
Den största bubblan i
unghögerkit-teln är ”det historiska betraktelsesät-
tet”. Grundtanken synes vara denna:
vår storhetstid visar oss bilden av ett
folk som av sina stora konungar ledes
till stora bedrifter. Konungen
skall vara folkets ledande hövding och
rycka folket med sig. Folket skall
följa sin konung närhelst han kallar
det till ”stora uppgifter”.
Det låter sig icke göra att förstå
unghögerns gränslösa jubel över den
lilla farsen på borggården den 6
februari, om man icke ser det mot
bakgrunden av denna uppfattning av
förhållandet mellan konung och folk. För
denna historieskola måste självklart
frihetstidens utveckling från
självhärskardömet till ständerväldet te sig som
en vederstyggligheternas
vederstygglighet. Ett kringskärande av
kungamakten betyder för denna historism ett
kringskärande av folkets möjligheter
att bliva och vara ett bragdernas folk,
ty grundförutsättningen härför skulle
just vara konungens obeskurna
ledare-ställning. Det är därför helt naturligt
att Gustaf III.-s omdaning av
förhållandet mellan konung och ständer från
unghögerhåll firas och beprisas som en
den svenska andens renässans, och
man behöver endast lyssna på
höger-historismens högljudda förtrytelse
över ”1809 års män” oeh dess
lovsånger över Gustaf IV Adolf för att fullt
förstå, var man har ”pudelns kärna”.
Den som skriver dessa rader råkade
en gång få vara med på ett
Heimdalst-möte med föredrag av den i Göteborgs
Aftonblads och N. D. A :s spalter
verksamme Heirodalsledamoten fil. d:r
Hjalmar Haralds. I sitt föredrag, som
av unghögerstudenterna hälsades med
mycket starkt bifall, utvecklade d:r
Haralds följande tankegång:
”1809 års män” sönderbröto den
med Gustaf III återställda äktsvenska
författningsutvecklingen. Det är en
uppgift för svensk höger att söka över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
