Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Kautsky, K.: Internationalismen och kriget (efter »Neue Zeit»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Europas makter hade accepterat
den av den internationella
socialdemokratin anbefallda politiken, skulle
världskriget ha blivit vår generation
besparat. Ju mer den politikens ande
får härska vid fredsuppgörelsen, desto
ändamålsenligare och desto mer
beståndande lovar den att bli.
Vi ha ingenting att ångra, ingenting
att revidera. Vi känna oss på ett
avgörande sätt styrkta i de åskådningar
vi företrädde intill dess att kriget
kom.
Allvarligare är då den rakt motsatta
beskyllningen: inte den, att våra
grundläggande åsikter skulle i det
väsentliga vara falska, men den, att
efter krigsutbrottet många inom våra
led skulle ha prisgivit väsentliga
grundläggande åsikter, som voro
riktiga. Partivännernas hållning inom
de olika krigförande länderna skulle
vara oförenlig med den internationella
solidaritetens grundsatser och skulle ha
förorsakat den internationella
sammanslutningens död.
Även diskussionen rörande detta
måste vi uppskjuta till efter krigets slut
i den mån den rör enskilda konkreta
fall. Men ett rent teoretiskt
resonemang, som inte tar sikte på något
bestämt land, men utgår från
förhållanden, som äro gemensamma för alla
kapitalistiska storstater, kan redan nu
bidraga till att undanrödja månget
missförstånd och förminska mången
friktion.
Det finnes de, som påstå, att
Internationalen skulle ha svikit sin uppgift,
emedan den inte lyckades att förhindra
kriget. Dessa stränga kritici fordra
av Internationalen en prestation, som
ännu aldrig i världshistorien utförts:
att ett parti, som ännu är för svagt att
vinna den politiska makten och att
bestämma staternas politik, skulle ha
kraft att under alla omständigheter
förhindra de oundvikliga följderna av
denna politik.
Det förhåller sig inte lika enkelt
med ett annat krav, med vilket vi i det
följande skola utförligare sysselsätta
oss, det kravet nämligen att inte ta
parti i kriget. Man påstår: den som
på internationalismens grund var emot
ett krigsutbrott får efter
krigsutbrottet inte ta parti för den ena eller den
andra sidan. Det skulle betyda ett
accepterande av kriget, en kränkning
av internationalismen, som betraktar
alla folk såsom jämställda och
fördömer varje fientlighet mot något av
dem.
Vore detta riktigt, då skulle
Internationalen givetvis genom kriget ha
blivit fullständigt ihjälslagen; men då
skulle det heller knappast finnas en
enda partivän, som ännu kunde
berömma sig av att stå på
Internationalens grund. Ty om det finns någon
tilldragelse, gentemot vilken man inte
kan förbli likgiltig, men som formligen
tvingar till partitagande och till och
med till ett lidelsefullt partitagande, så
är det ett krig. Till och med i de
neutrala staterna torde de flesta
partivänner ha bestämt sig för den ena
eller den andra av de kämpande
parterna. Neutraliteten kan ständigt i
sig innebära blott en förpliktelse att
avstå från allt slags partitagande
förmedels praktiska åtgärder, men kan
aldrig innebära en förpliktelse att avstå
från allt slags partitagande förmedels
omdömen och önskemål.
Otvivelaktigt kan det finnas ett
partitagande i kriget, som är
oförenligt med internationaliteten. Men
lyckligtvis gäller detta inte om varje
partitagande. Det avgörande är av vilka
motiv man tar parti.
Den som låter sig ledas av satsen:
Right or wrong, my country — må
mitt land ha rätt eller orätt, jag står
i alla fall på dess sida — den ställer
sig därmed säkerligen utanför
Internationalen, om han annars någonsin
stått där innanför.
Annorlunda ställer sig saken, om
man vid partitagandet utgår, inte från
statens intresse, men från hela
proletariatets intresse; om man alltså
frågar sig: vems seger erbjuder de bästa
utsikterna för framgången av vår sak
inte endast inom den egna staten men
i hela världen? Hur svaret än må
komma att lyda kan det aldrig kränka
internationalismens grundsatser, vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
