Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Carleson, C. N.: Kring världskrigets utbrott. Den förlamade Internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(serbiske ministerpresidenten)
kal-lar(!) serbisk yttrandefrihet” och
”kränkning av suveränitet”. Då
dylikt varit socialdemokratiskt språk i
Österrike under de kritiska dagarna,
kan man lätt tänka sig att
neutrali-tetskränkningen mot Belgien inom de
tyska och österrikiska partierna icke
träffat alltför ömma samveten. Och
häri tillåter jag mig att se en
synnerligen betänklig urartning av
begreppen och rättskänslan, på samma gång
som denna slutliga hållning delvis kan
förklaras av den österrikiska
socialdemokratiens berömvärt käcka,
mångåriga kamp mot tsardömet. Felet
ligger i att denna kamp i ett farligt
ögonblick kommit den att förbise, att
samtidigt den tyska reaktionen och
milita-rismen bereddes tillfälle att kasta sig
över Västeuropa. Så har då den
österrikiska socialdemokratien förts ut på
chauvinismens sluttande plan, ja så
långt, att man knappt velat tro sina
ögons vittnesbörd.
Vem hade ännu för blott ett halvt
år sedan kunnat drömma om att i ’
’Ar-beiterzeitung” få läsa sådana
rasnationalistiska utgjutelser som att ”det
tyska folkets sak är helig”, (men icke
sydslavernas 1), att det ögonblick, då
tyska riksdagen voterade
krigskrediten ”skall framstå som en dag av
stoltaste och mäktigaste lyftning av den
tyska andan”. Detta är icke blott
klar pangermanism, utan även ett
avsvärjande av all internationalism —
så mycket mer brutalt som det skett
i ett nationellt och språkligt så
brokigt land som Österrike, där
socialdemokratiens ära oeh stolthet hittills
varit att skaffa alla nationer en
rättsligt lika ställning. Tidningen faller t.
o. m. in i tyske rikskanslärens prokla-
mationston. Med trippelententen gör
man i en handvändning kort process, i
det den betecknas som en härd för
”eländiga spekulationer,
schackrare-koalitioner, dem varje sedlig (sic!) idé
felar”. Kriget är slutligen -—- ”den
tyska nationens dag”! Så
schackra-des Internationalen bort! Inte en
tanke åt Belgien, inte ett erkännande åt
engelska medlingsförsök, inte en suck
längre om vad tyskarna gjort med
El-sass-Lothringen. Hur mycket mer
mänskligt och modigt då, när s e
r-b e r n Lapcevic i skuptschinan
förebrådde sin regering att ha gjort
Serbien till en brygga åt Ryssland och
Frankrike, medan ”Arbeiterzeitung”
teg fem dagar i sträck om sin
Berchtold för att sedan falla in i den
rasnationella kören!
I denna oerhörda kris, som ledde
till världskriget, har socialdemokratin
nödgats taga ställning med front inför
olika, av nationernas plats i
allianssystemen betingade lägen och
samtidigt med åliggande att ej vika från
den internationella
arbetaresolidaritetens linje. Provet har varit det
svåraste — tack vare även ansvaret i
parlamenten ytterligare komplicerat — och
det har utfallit olika. Såsom
aktstyckena intyga, ha österrikarna gått
tämligen skamfilade ur leken, medan
serberna hållit linjen bättre. Hur ha de
ryska sacialdemokraterna rett sig,
hur ha de uppfattat sin aktionsplikt
i detta hemska läge?
Ett manifest från Rysslands
socialistiskt revolutionära parti betecknar
Österrikes not till Serbien som ”ett
oantagligt ultimatum”. Det är alltså
samma intryck som i
”Arbeiterzeitung ” i början. Men manifestet
har ock ett ord till avslöjande av ihå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
